Yoshi Frey publicerade följande debattartikel, ursprungligen i Fria Tidningar 19 november 2011
Låt demokratin skapa pengarna
De återkommande finanskriserna i det kapitalistiska systemet orsakas av dagens penningsystem, eftersom bankerna i princip har monopol på att skapa pengar – i form av krediter. En penningreform skulle därför återställa demokratins privilegium att skapa pengar. Yoshi Frey skriver om Monetative, ett initiativ som skulle kunna höja den allmänna inkomstnivån, stabilisera de offentliga finanserna, stabilisera finanssystemet och befria demokratin från bankernas utpressning.
Statschefer och centralbanker sliter med bankkriser och statsskulder. Men det finns redan färdiga förslag på hur krisen enkelt och framför allt smärtfritt skulle kunna lösas. Hittills har dock dessa förslag ignorerats i den offentliga debatten.
Roten till de återkommande finanskriserna i det kapitalistiska systemet är vårt nuvarande pengasystem. Utan allmänhetens vetskap har bankerna nämligen skaffat sig möjligheten att skapa pengar ”ur intet” genom utlåning. Det innebär att utifrån en relativt liten summa pengar från centralbanken (så kallad fraktionell reserv) kan affärsbankerna skapa många hundra gånger nya pengar genom att ge lån till sina kunder. Dessa pengar skapas helt enkelt på våra kassakonton. Processen kallas multipelt penningskapande. På dessa nyskapade pengar/krediter kräver bankerna sedan ränta. Cirka 95–97 procent av våra pengar kommer därför i omlopp som skulder, resten är kontanter som skapas av Riksbanken.
Eftersom nästan alla pengar alltså är skulder, kan räntorna bara betalas genom ytterligare skulder, vilket innebär ännu större räntekrav och så vidare. Med andra ord: Vi som helhet kan bara betala räntan på våra gamla skulder med nya skulder. Det är en ond cirkel, som tvingar samhället till exponentiell skuldsättning. Det finns systemiskt och matematiskt sett ingen utväg ur utvecklingen mot ännu mer skulder och räntebetalningar. I dag är till och med många stater, gäldenärer ”of last resort”, i grunden bankrutta. En omfattande global skuldkris är den logiska och oundvikliga följden av det nuvarande penningsystemet.
Samtidigt exploderar förmögenheterna, eftersom skulder på den ena sidan motsvaras av förmögenheter på den andra. Men dessa förmögenheter ackumuleras bara hos ett fåtal genom ränta, och ränta på ränta. Våra samhällen bryts sönder av denna farliga omfördelningsdynamik. Alla politiska ansträngningar för att uppnå en socialt rättvis politik eller ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle är chanslösa mot denna systemiskt självdestruktiva dynamik i vår ekonomi. Hela systemet är ohållbart och en allvarlig fara för samhället. Den nuvarande krisen är därför en systemkris och inte bara en tillfällig recession som många tror. Att fortsätta på samma sätt vore både fatalt och ignorant.
Bankernas skapande av pengar har under de senaste årtiondena framför allt använts till spekulation. De enormt ökade värden som ”skapades” på börserna, var en vadslagning om framtiden med orealistiska förhoppningar som aldrig kan uppfyllas. Om bubblan spricker, som den gjorde vid fastighetsbubblan i USA 2008, korrigeras värdena dramatiskt. Då hotas även bankerna av konkurs och en bankkrasch innebär att alla våra betalningsmedel försvinner. Därför måste staten (det vill säga medborgarna) rädda bankerna så att ekonomin inte bryter ihop. Bankerna är alltså systemiskt viktiga för samhället och staten tycks inte ha något annat alternativ än att rädda dem. Bankerna kan alltså utnyttja sitt monopol på att skapa pengar till att göra vinster på spekulation. Väl vetande att de måste bli räddade tar de risker som en vanlig företagare skulle akta sig för. Vinsterna på spekulationen tillfaller då bankerna och de förmögna, skulderna och förlusterna de vanliga medborgarna. Man behöver inte förvånas över att folk protesterar på gatorna när de tvingas betala för att rädda andras vinster.
Men det räcker inte med vrede, utan en klar strategi för att lösa problemet behövs. Här kommer Monetative in, ett initiativ i Tyskland och Schweiz, som jag vill ge en kort presentation. De som står bakom förslaget anser att det är ansvarslöst att överlåta en så viktig uppgift som pengaskapandet på vinstdrivande företag. Skapandet av pengar är så betydelsefullt att det borde ingå i grundlagen. Därför har förslaget fått namnet Monetative, som ska vara den fjärde, oberoende demokratiska statsmakten bredvid den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Den penningskapande makten, Monetativan, ska vara fri från politiska och ekonomiska intressen och se till att skapandet av pengar sker endast i folkets intresse.
Lösningen heter statliga pengar, men inga förstatligade banker. Alla pengar ska i framtiden skapas av Monetativan, den fjärde statsmakten. Den ska vara en demokratisk men politiskt oberoende valutamyndighet, till och med ännu mer oberoende än Riksbanken är i dag. Pengarna skapas av denna statliga myndighet utan ränta och amortering enligt realekonomins behov och sätts sedan av regeringen i omlopp, antingen genom utgifter eller genom medborgarlön. Den årliga tillväxten av penningmängden är inflationsneutral och beror på ekonomins reella tillväxt.
Reformen kan genomföras på ett mycket enkelt sätt: Alla våra tillgångar på våra kassakonton får genom en lagändring samma lagliga status som sedlar och mynt har. På det sättet blir våra elektroniska betalningsmedel på banken rättsligt likställda centralbankens pengar. Tillgångarna på våra kassakonton blir utlösta ur bankernas balansräkning och förs som konton i egen rätt, ungefär som man deponerar sedlar i ett bankfack. Det innebär att om banken går i konkurs påverkar det inte vår tillgång till våra egna betalningsmedel. Det betyder en stor fördel för samhället eftersom man inte längre är tvungen att rädda en bank som spekulerat för riskfyllt.
Från denna tidpunkt får bara Riksbanken respektive Monetativan skapa våra betalningsmedel. I princip betyder det bara att vi upprepar samma sak som gjordes med sedlarna för cirka hundra år sedan. Då ersatte staten de privat utgivna sedlarna med sedlar utgivna av centralbanken. Den föreslagna reformen skulle helt enkelt göra samma sak med våra elektroniska pengar. Om man så vill, är den reformen bara en senkommen anpassning och en uppdatering till nutidens tekniska utveckling. För övrigt ändras inte mycket. Bankerna arbetar som förut. När de lånar ut pengar, så är det pengar de har tjänat, eller pengar insatta på konton och krediter som de ger vidare. Bara skapandet av pengar ”ur intet” är inte längre möjligt för bankerna, precis på samma sätt som de ju inte heller får lov att trycka egna sedlar i källaren i dag.
Denna reform av vårt penningväsen skulle ha fem avgörande fördelar:
(1) Elektroniska bankpengar blir rättsligt likställda med Riksbankens kontanter. Våra pengar skulle därmed i en bankkris vara säkra även utan en statsgaranti. Vårt betalningsväsen är säkrat. Stat och politik kan inte längre utpressas att rädda banker på skattebetalarnas bekostnad. Hurra!
(2) Efter reformen har bankerna inte längre möjligheten att höja penningmängden procykliskt i en hausse. Därmed minskar risken för spekulationsbubblor avsevärt. I en baisse, å andra sidan, brukar bankerna ofta överreagera och drastiskt minska kreditgivningen, vilket förvärrar krisen. I båda fallen skulle Monetativan kunna agera kontracykliskt. Konjunkturcyklerna skulle bli mer moderata.
(3) Genom penningreformen får Riksbanken respektive Monetativan för första gången till hundra procent kontroll över penningmängden. Man kan därmed effektivt förhindra inflation och deflation och exakt anpassa penningmängden efter realekonomins behov. I det nuvarande fraktionella reservsystemet har centralbankerna praktiskt taget förlorat kontrollen över penningmängden.
(4) Vinsten av att skapa pengar tillfaller helt och hållet staten genom reformen och är inte längre en omotiverad extrainkomst för bankerna. Vinsten motsvarar uppskattningsvis mellan 4 och 8 procent av statsbudgeten.
(5) Särskilt viktigt i den aktuella statsskuldskrisen är det faktum att det skulle vara ett enastående tillfälle att bli kvitt hela statsskulden. Genom reformen ersätts nämligen alla affärsbankmedel på våra kassakonton med riksbanksmedel. Riksbanken eller Monetativan skulle då överföra denna vinst som uppkommer när man skapar pengar till staten. Beloppet är så pass stort att staten inom kort skulle kunna återbetala hela sin statsskuld – med vinst.
Resultaten av denna penningreform skulle vara att staten kunde minska sitt finansieringsbehov drastiskt, skattetrycket skulle därmed minska och det skulle finnas mer pengar till förfogande för offentliga behov. Sammanfattningsvis skulle man genom denna enkla reform kunna höja den allmänna inkomstnivån, stabilisera de offentliga finanserna, höja det allmänna välståndet, stabilisera finanssystemet och befria demokratin från att vara utpressningsbar av bankerna. Reformen har under en lång tid utvecklats och har stöd av en rad kända forskare. Det är alltså väl värt att ta upp förslaget nu under den pågående krisen.
Mer information finns på: www.monetative.de eller liknande initiativ: www.positivemoney.org.uk och www.monetary.org
Statschefer och centralbanker sliter med bankkriser och statsskulder. Men det finns redan färdiga förslag på hur krisen enkelt och framför allt smärtfritt skulle kunna lösas. Hittills har dock dessa förslag ignorerats i den offentliga debatten.
Roten till de återkommande finanskriserna i det kapitalistiska systemet är vårt nuvarande pengasystem. Utan allmänhetens vetskap har bankerna nämligen skaffat sig möjligheten att skapa pengar ”ur intet” genom utlåning. Det innebär att utifrån en relativt liten summa pengar från centralbanken (så kallad fraktionell reserv) kan affärsbankerna skapa många hundra gånger nya pengar genom att ge lån till sina kunder. Dessa pengar skapas helt enkelt på våra kassakonton. Processen kallas multipelt penningskapande. På dessa nyskapade pengar/krediter kräver bankerna sedan ränta. Cirka 95–97 procent av våra pengar kommer därför i omlopp som skulder, resten är kontanter som skapas av Riksbanken.
Eftersom nästan alla pengar alltså är skulder, kan räntorna bara betalas genom ytterligare skulder, vilket innebär ännu större räntekrav och så vidare. Med andra ord: Vi som helhet kan bara betala räntan på våra gamla skulder med nya skulder. Det är en ond cirkel, som tvingar samhället till exponentiell skuldsättning. Det finns systemiskt och matematiskt sett ingen utväg ur utvecklingen mot ännu mer skulder och räntebetalningar. I dag är till och med många stater, gäldenärer ”of last resort”, i grunden bankrutta. En omfattande global skuldkris är den logiska och oundvikliga följden av det nuvarande penningsystemet.
Samtidigt exploderar förmögenheterna, eftersom skulder på den ena sidan motsvaras av förmögenheter på den andra. Men dessa förmögenheter ackumuleras bara hos ett fåtal genom ränta, och ränta på ränta. Våra samhällen bryts sönder av denna farliga omfördelningsdynamik. Alla politiska ansträngningar för att uppnå en socialt rättvis politik eller ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart samhälle är chanslösa mot denna systemiskt självdestruktiva dynamik i vår ekonomi. Hela systemet är ohållbart och en allvarlig fara för samhället. Den nuvarande krisen är därför en systemkris och inte bara en tillfällig recession som många tror. Att fortsätta på samma sätt vore både fatalt och ignorant.
Bankernas skapande av pengar har under de senaste årtiondena framför allt använts till spekulation. De enormt ökade värden som ”skapades” på börserna, var en vadslagning om framtiden med orealistiska förhoppningar som aldrig kan uppfyllas. Om bubblan spricker, som den gjorde vid fastighetsbubblan i USA 2008, korrigeras värdena dramatiskt. Då hotas även bankerna av konkurs och en bankkrasch innebär att alla våra betalningsmedel försvinner. Därför måste staten (det vill säga medborgarna) rädda bankerna så att ekonomin inte bryter ihop. Bankerna är alltså systemiskt viktiga för samhället och staten tycks inte ha något annat alternativ än att rädda dem. Bankerna kan alltså utnyttja sitt monopol på att skapa pengar till att göra vinster på spekulation. Väl vetande att de måste bli räddade tar de risker som en vanlig företagare skulle akta sig för. Vinsterna på spekulationen tillfaller då bankerna och de förmögna, skulderna och förlusterna de vanliga medborgarna. Man behöver inte förvånas över att folk protesterar på gatorna när de tvingas betala för att rädda andras vinster.
Men det räcker inte med vrede, utan en klar strategi för att lösa problemet behövs. Här kommer Monetative in, ett initiativ i Tyskland och Schweiz, som jag vill ge en kort presentation. De som står bakom förslaget anser att det är ansvarslöst att överlåta en så viktig uppgift som pengaskapandet på vinstdrivande företag. Skapandet av pengar är så betydelsefullt att det borde ingå i grundlagen. Därför har förslaget fått namnet Monetative, som ska vara den fjärde, oberoende demokratiska statsmakten bredvid den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Den penningskapande makten, Monetativan, ska vara fri från politiska och ekonomiska intressen och se till att skapandet av pengar sker endast i folkets intresse.
Lösningen heter statliga pengar, men inga förstatligade banker. Alla pengar ska i framtiden skapas av Monetativan, den fjärde statsmakten. Den ska vara en demokratisk men politiskt oberoende valutamyndighet, till och med ännu mer oberoende än Riksbanken är i dag. Pengarna skapas av denna statliga myndighet utan ränta och amortering enligt realekonomins behov och sätts sedan av regeringen i omlopp, antingen genom utgifter eller genom medborgarlön. Den årliga tillväxten av penningmängden är inflationsneutral och beror på ekonomins reella tillväxt.
Reformen kan genomföras på ett mycket enkelt sätt: Alla våra tillgångar på våra kassakonton får genom en lagändring samma lagliga status som sedlar och mynt har. På det sättet blir våra elektroniska betalningsmedel på banken rättsligt likställda centralbankens pengar. Tillgångarna på våra kassakonton blir utlösta ur bankernas balansräkning och förs som konton i egen rätt, ungefär som man deponerar sedlar i ett bankfack. Det innebär att om banken går i konkurs påverkar det inte vår tillgång till våra egna betalningsmedel. Det betyder en stor fördel för samhället eftersom man inte längre är tvungen att rädda en bank som spekulerat för riskfyllt.
Från denna tidpunkt får bara Riksbanken respektive Monetativan skapa våra betalningsmedel. I princip betyder det bara att vi upprepar samma sak som gjordes med sedlarna för cirka hundra år sedan. Då ersatte staten de privat utgivna sedlarna med sedlar utgivna av centralbanken. Den föreslagna reformen skulle helt enkelt göra samma sak med våra elektroniska pengar. Om man så vill, är den reformen bara en senkommen anpassning och en uppdatering till nutidens tekniska utveckling. För övrigt ändras inte mycket. Bankerna arbetar som förut. När de lånar ut pengar, så är det pengar de har tjänat, eller pengar insatta på konton och krediter som de ger vidare. Bara skapandet av pengar ”ur intet” är inte längre möjligt för bankerna, precis på samma sätt som de ju inte heller får lov att trycka egna sedlar i källaren i dag.
Denna reform av vårt penningväsen skulle ha fem avgörande fördelar:
(1) Elektroniska bankpengar blir rättsligt likställda med Riksbankens kontanter. Våra pengar skulle därmed i en bankkris vara säkra även utan en statsgaranti. Vårt betalningsväsen är säkrat. Stat och politik kan inte längre utpressas att rädda banker på skattebetalarnas bekostnad. Hurra!
(2) Efter reformen har bankerna inte längre möjligheten att höja penningmängden procykliskt i en hausse. Därmed minskar risken för spekulationsbubblor avsevärt. I en baisse, å andra sidan, brukar bankerna ofta överreagera och drastiskt minska kreditgivningen, vilket förvärrar krisen. I båda fallen skulle Monetativan kunna agera kontracykliskt. Konjunkturcyklerna skulle bli mer moderata.
(3) Genom penningreformen får Riksbanken respektive Monetativan för första gången till hundra procent kontroll över penningmängden. Man kan därmed effektivt förhindra inflation och deflation och exakt anpassa penningmängden efter realekonomins behov. I det nuvarande fraktionella reservsystemet har centralbankerna praktiskt taget förlorat kontrollen över penningmängden.
(4) Vinsten av att skapa pengar tillfaller helt och hållet staten genom reformen och är inte längre en omotiverad extrainkomst för bankerna. Vinsten motsvarar uppskattningsvis mellan 4 och 8 procent av statsbudgeten.
(5) Särskilt viktigt i den aktuella statsskuldskrisen är det faktum att det skulle vara ett enastående tillfälle att bli kvitt hela statsskulden. Genom reformen ersätts nämligen alla affärsbankmedel på våra kassakonton med riksbanksmedel. Riksbanken eller Monetativan skulle då överföra denna vinst som uppkommer när man skapar pengar till staten. Beloppet är så pass stort att staten inom kort skulle kunna återbetala hela sin statsskuld – med vinst.
Resultaten av denna penningreform skulle vara att staten kunde minska sitt finansieringsbehov drastiskt, skattetrycket skulle därmed minska och det skulle finnas mer pengar till förfogande för offentliga behov. Sammanfattningsvis skulle man genom denna enkla reform kunna höja den allmänna inkomstnivån, stabilisera de offentliga finanserna, höja det allmänna välståndet, stabilisera finanssystemet och befria demokratin från att vara utpressningsbar av bankerna. Reformen har under en lång tid utvecklats och har stöd av en rad kända forskare. Det är alltså väl värt att ta upp förslaget nu under den pågående krisen.
Mer information finns på: www.monetative.de eller liknande initiativ: www.positivemoney.org.uk och www.monetary.org
Yoshi Frey är författare och föreläsare och en av de som står bakom Positiva Pengar.
RSS-flöde
