Den hämningslösa och febriga dansen kring guldkalven är en träffande bild av ett samhälle besatt av tillväxt, pengar och omedelbar behovstillfredsställelse. Tyvärr känns det som om detta stämmer rätt bra på vårt globala samhälle idag. Den mest grundläggande orsaken anser jag vara bankernas skapande av pengar vilket gör att det blir lättare att tjäna pengar på att äga än att göra nytta. Men det finns faktiskt ett sätt att lösa detta. En reform av penningsystemet så att alla pengar skapas av Riksbanken. Suveräna Pengar.
 | När vi ser alla de enorma problem som rapporteras i media är det lätt gripas av handlingsförlamning. Men i 'Att slakta en Guldkalv - visoner för ett hållbart samhälle', utgiven av Carlssons förlag på initiativ av föreningen Klimataktion, finns texter som visar på en mängd olika lösningar och som ger inspiration och visar på att det faktiskt går att göra mycket. En av texterna i boken, utlagd nedan, visar jag att en väsentlig orsak till dessa problem är att pengar på konton skapas av banker som krediter i samband med lån. Pengar på konton är alltså till skillnad från sedlar och mynt, skulder från privatbankerna till oss. Detta medför att finanssystemet är instabilt, att Riksbanken har mycket svårt att hålla penningvärdet stabilt, att de ekonomiska klyftorna ökar med automatik och att bankerna gör omotiverat stora vinster både i bra och dåliga tider. |
Men det finns en lösning. I utdraget ur boken nedan förklaras vad pengar är och borde vara, vilka problem det medför men framför allt beskrivs en komplett penningreform där Riksbanken ger ut alla pengar, inte bara sedlar och mynt. Denna reform kallas Suveräna Pengar/Sovereign Money och skulle lösa många av dessa problem och kan också införas i varje land med egen valuta utan någon negativ påverkan på andra länder.
Borde inte detta åtminstone utredas så att det finns i beredskap om det nu skulle bli en riktigt allvarlig finanskris?
Hela boken kan köpas på någon av dessa länkar:
Carlssons Bokförlag, Bokus, Adlibris.
Lars Alaeus
Rörelsen Positiva Pengar
Borde inte detta åtminstone utredas så att det finns i beredskap om det nu skulle bli en riktigt allvarlig finanskris?
Hela boken kan köpas på någon av dessa länkar:
Carlssons Bokförlag, Bokus, Adlibris.
Lars Alaeus
Rörelsen Positiva Pengar
Guldkalven, är det bankernas skapande av pengar?
Vad är pengar? Egentligen … Inte många funderar på det. Men vi använder alla pengar i vårt dagliga liv när vi säljer och köper och när vi sparar och lånar. Utan pengar skulle vi endast kunna byta till oss varor och tjänster mot de varor och tjänster som vi själva råkar ha. Det skulle vara rätt opraktiskt. Så de flesta är nog överens om att det behövs pengar.
Men tyvärr är ju pengarna mycket ojämnt fördelade. En del är rika och har mycket pengar och andra har långt ifrån så mycket pengar som de skulle behöva. Men när vi säger så, är det då egentligen pengar vi menar? Nja, egentligen är det förmögenheten, tillgångarna, som vi menar är ojämnt fördelade. Vi förväxlar lätt pengar, som är ett medel att betala med, med tillgångar som har ett värde mätt i pengar. De rika har tillgångar som är värda mycket och de fattiga har det inte. Men tillgångarna är inte pengar i sig. För att få pengar ur en tillgång måste den säljas och då får vi pengar i form av mynt, sedlar eller på ett konto, digitala pengar.
Pengar är alltså ett betalningsmedel, en symbol för ett värde, som gör det möjligt att köpa och sälja, spara och låna på ett smidigt sätt. Det är knappast en överdrift att säga att pengar är det mest grundläggande verktyget i en marknadsekonomi. Därför har varje nation en lagstadgad valuta som fungerar som allmänt betalningsmedel. England har sitt pund, USA sin dollar, euro-området sin euro och Sverige har sin krona. Det finns också andra sorters betalningsmedel, som t.ex. bitcoins, men de pengar denna text handlar om är de nationella valutorna.
Så här långt i resonemanget låter det här med pengar inte särskilt svårt, men ändå… Något är det som inte fungerar så bra. Något riktigt grundläggande. Finansbubblor spricker regelbundet, euro-krisen pågår där länderna kring medelhavet, speciellt Grekland, ligger illa till. I Sverige, som ändå är ett mycket ekonomiskt stabilt land, är vi nära stagnation. Inflationen är noll, riksbankens minusränta och övriga åtgärder verkar inte hjälpa. En alltför hög arbetslöshet har bitit sig fast och hela tiden ökar de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga individer och även mellan rika och fattiga länder. Och i denna kaotiska situation gör banker och andra finansinstitut större och större vinster på kortare och kortare tid. Och andra sorters företag pressas av sina aktieägare att göra större och snabbare vinster vilket i slutändan gör att resurserna på jorden utarmas ännu snabbare.
Vad är det för guldkalv de dansar kring? Finns det inget som skulle kunna göra att den ekonomiska dansen i stället går i harmoni med den reella utvecklingen, som i sin tur skulle kunna anpassas till vår världs reella resurser? Så att vi får ett ekonomiskt system i balans med naturen.
Jodå, det finns en sak som kan göras, som tar ner ekonomin till verkligheten och gör att människor och företag, och speciellt banker, i mycket större utsträckning tjänar på att göra nytta i stället för att tjäna på att äga:
Ge Riksbanken ensamrätt på att skapa alla svenska kronor. Även de som finns på konton. Och begränsa därmed bankerna till att endast låna ut det som de redan har.
Men är det inte redan så? Nej, det är en vanlig missuppfattning. De digitala pengar som bankerna lånar ut, skapar de ur tomma intet i låneögonblicket genom enkel bokföring. Detta är den grundläggande orsaken till de stora problemen i ekonomin, att långivningen och penningskapande sker samtidigt. Penningreformen Suveräna Pengar/Sovereign Money ändrar på detta så att alla pengar, även digitala, skapas av Riksbanken och banker bara lånar ut pengar de faktiskt har. Långivning blir bankernas uppgift och penningskapandet blir statens privilegium. Dessa två samhällsekonomiskt viktiga uppgifter separeras och i och med detta har det grundläggande problemet lösts.
Jag kommer här beskriva hur pengar borde fungera, motivera varför det behövs en penningreform, hur grundproblemet med pengar ser ut samt till sist beskriva lösningen Suveräna Pengar och dess följder.
Hur borde pengar fungera?
Pengar borde vara en neutral symbol för ett värde tillhandahållet av samhället för att
Pengar bör cirkulera i samhället, som oförstörbara symboler för ett värde, mellan de som köper och säljer varor och tjänster och mellan de som sparar och lånar. Värdet på pengar måste vara stabilt annars blir det svårare att bedöma vad något är värt, nu eller i framtiden. Pengar som ett enkelt och smidigt betalningsmedel är grundläggande för en väl fungerande marknadsekonomi.
För de nationella valutorna är det en centralbank som har ansvar för att valutans värde är stabilt. I Sverige har Riksbanken detta ansvar för den svenska kronan och garanterar dess värde, ett ansvar som svenska folket genom riksdagen har givit Riksbanken.
Varför en penningreform?
Pengar och penningsystemet av idag fungerar inte bra. Finanssystemet är instabilt och finanskrascher kommer regelbundet. Värdet på tillgångar som bostäder och aktier varierar mycket men ökar oftast vilket kraftigt driver på de ekonomiska klyftorna. I euro-området har det blivit mycket stora ekonomiska klyftor mellan Sydeuropa och Nordeuropa.
Centralbankerna försöker hålla penningvärdet på en stabil nivå (2 % inflation) men lyckas dåligt. Så även i Sverige som har en jämförelsevis stabil ekonomi. Det är mycket svårt att motivera långsiktigt ekologiskt hållbara investeringar eftersom det alltid finns kortsiktiga investeringar som ger en snabbare vinst. Finanssystemet verkar vara helt beroende av tillväxt.
År 2007 lyftes klimatfrågan av IPCC och Al Gore men finanskrisen som kom 2008 gjorde att världens ledare helt tappade fokus på klimatet för att ägna all energi åt att rädda det ekonomiska systemet. Finanskrisen är ett övertydligt exempel på hur penningsystemet av idag kräver en ständig monetär tillväxt ända tills bubblan spricker. Många tecken tyder på att vi nu är på väg mot nästa krasch. Hur ska vi någonsin kunna få till de långsiktigt absolut nödvändiga åtgärderna för att rädda klimatet och jordens resurser när det grundläggande ekonomiska systemet är så instabilt?
Den ekonomiska krisen i Europa har drabbat människorna mycket hårt. Speciellt i Syd-Europa och allra mest i Grekland. Populistiska strömningar i Europa göds när de politiska ledningarna inte har någon annan lösning än en kombination av åtstramningar, som mest drabbar de redan fattiga, och ekonomiska stimulanser, som mest gynnar de redan välbeställda genom att tillgångar som bostäder och aktier ökar i värde. Det blir då alltför lätt att skylla problemen på till exempel invandringen. För att lösa upp detta behöver Europas ledningar trovärdigt förklara för medborgarna varför läget är som det är och även ha en lösning som inte drabbar de svaga och gynnar de starka. Tyvärr är de mycket långt ifrån detta nu.
Problemet
Den huvudsakliga orsaken till dagens finansiella problem ligger i att pengar skapas av privata banker i samband med lån och försvinner när lånen amorteras. Pengar är faktiskt inte oförstörbara symboler som cirkulerar i samhället, som många tror. De skapas av privatbankerna som tjänar mer pengar ju mer de lånar ut och ju större risker de tar – samtidigt som Riksbanken måste garantera deras värde och staten måste rädda bankerna innan de kraschar, annars faller hela betalsystemet ihop.
Vid ett banklån bokförs lånet som en tillgång på bankens balansräkning. Detta eftersom lånet kommer att amorteras med ränta under en avtalad tid framåt. Samtidigt skrivs lånebeloppet på låntagarens konto och bokförs som en skuld på bankens balansräkning. Detta lånebelopp fanns inte tidigare, utan nya pengar har skapats och är alltså en skuld från banken till låntagaren. På detta sätt har alla digitala pengar skapats. De är visserligen endast skulder från banken till oss men eftersom de går utmärkt att betala med när vi flyttar dem från vårt konto till någon annans konto, så är de i alla praktiska avseenden pengar. Och de utgör över 96 % av (dvs. nästan hela) den cirkulerande penningmängden.
När du ger ett lån till någon avstår du från att använda pengar som du har och låter låntagaren använda dem istället. Men när en bank ger ett lån så skapas pengarna ur intet. Banken avstår inte från att använda några pengar men tar förstås en risk att lånet inte betalas av. Banken bedömer om risken är värd att tas men gör samtidigt en stor förtjänst på skillnaden i ränta på lånet och på de skapade pengarna på kontot. Bankerna gör alltså större förtjänster ju mer pengar de skapar och ju större risker de tar. Samtidigt kan inte bankerna tillåtas gå i konkurs eftersom de digitala pengar som är skulder till bankkunderna då inte kan betalas ut. Förtroendet för hela banksystemet skulle försvinna och därmed skulle hela betalsystemet riskera att sluta fungera.
Detta skulle vara förödande för samhället och därför är det alltid lönsamt för staten att ställa upp med insättningsgarantier och att också på alla sätt rädda bankerna från konkurs. Så självklart skapar bankerna så mycket pengar som någon vill låna. Det är ju staten som står för risken.
Men blir det då inte en kraftig inflation när bankerna skapar så mycket pengar? Jo, det blir inflation men i huvudsak i bostads- och aktiepriser. Priserna stiger nämligen på det som de nyskapade pengarna används till. Om pengarna hade använts i den reella ekonomin hade de orsakat en konsumentprisinflation, vilket är det vi normalt menar med ordet inflation.
Riksbanken har uppdraget att hålla inflationen på en låg och stabil nivå så att alla i samhället vet förutsättningarna för framtiden. Men det går dåligt. Sedan något år tillbaka är inflationen omkring noll och riksbanken försöker öka inflationen genom att sänka styrräntan. Tanken är att räntan på banklån ska minska, mer lån tas, mer pengar skapas och inflationen komma igång. En annan metod är att Riksbanken skapar nya pengar och köper värdepapper, så kallade kvantitativa lättnader. Men i båda fallen går pengarna mest till bostäder och aktier som då stiger i värde vilket förstås mest gynnar de som redan äger dessa tillgångar. Riksbankens åtgärder för att få igång inflationen är alltså rätt verkningslösa samtidigt som de orsakar att bankerna och de redan rika blir ännu rikare. Riksbankens verktyg av idag är verkligen både trubbiga och felriktade.
När vi överlåter åt bankerna att skapa våra pengar betyder det alltså att bankerna gör större vinster ju mer de lånar ut, och de kan ta orimliga risker eftersom de vet att de är för stora för att tillåtas falla. Nyskapade pengar styrs dit där de kan ge snabbast vinst för bankerna, och driver därmed upp värdet på tillgångar, främst bostäder och aktier, vilket i sin tur ökar de ekonomiska klyftorna. Den eskalerande skuldsättningen hos hushållen och de ökande ekonomiska klyftorna vi ser idag är alltså en direkt följd av att de pengar vi dagligen använder skapats genom skuldsättning. Räntan på dessa skuldpengar innebär att vi egentligen hyr våra betalningsmedel av privata aktörer. Men varför ska allmänheten betala ränta till privata banker för att de ska tillhandahålla ett betalningsmedel som staten kan tillhandahålla till låg eller ingen kostnad?
Lösningen Suveräna Pengar, hur ser den ut?
Suveräna Pengar/Sovereign Money är ett reformförslag beskrivet i boken Modernising Money av Andrew Jackson och Ben Dyson. Förslaget är i sin tur baserat på Creating New Money av Joseph Huber och James Robertson och har sina rötter i arbeten av Irving Fisher och Henry Simon på 30-talet under den stora depressionen. Sovereign Money är fokuserat på Storbritannien och pundet men fungerar mycket bra också på svenska kronan. Förslaget är komplett med analys av dagens problem, en beskrivning av det reformerade systemet samt också en beskrivning av hur transformationen går till.
Suveräna pengar går ut på att samhället via Riksbanken får ensamrätt att ge ut svenska kronor även som digitala pengar fria från skuld och ränta och på så sätt göra dessa till neutrala betalningsmedel som fungerar precis som sedlar och mynt. Riksbanken får full kontroll över mängden pengar och därmed full kontroll över pengars värde. Nyskapade pengar börjar sitt liv i statsbudgeten och cirkulerar sedan som betalningsmedel i samhället.
Även om privatbankerna inte längre skapar pengar så fortsätter de att hantera betalningar åt sina kunder och fortsätter också att ge lån genom att agera mellanhand mellan sparare och låntagare. Dessa lån innebär att spararen har avstått från att använda sina pengar en viss tid för att låntagaren ska kunna använda dem nu. Man lånar av varandra istället för att låna av framtiden.
Betalningssystemet består av transaktionskonton som innehas av individer och företag och hanteras av privatbankerna precis som betalkonton av idag. På transaktionskonton hålls digitala suveräna pengar skapade av Riksbanken. Pengar på dessa konton är riskfria eftersom de är registrerade av Riksbanken och räntefria eftersom de inte är tillgängliga för privatbanken att låna ut.
Förmedlingen av lån görs via investerings/sparkonton som innehas av individer och företag. Pengar kan på order av kontoinnehavaren överföras från transaktionskonton till investerings/sparkonton. Dessa pengar, som inte blir tillgängliga för kontoinnehavaren förrän efter en viss uppsägningstid eller en viss löptid, investeras då av banken på ett i förväg definierat sätt. Bankerna kommer att erbjuda investerings/sparkonton av en mängd olika typer med olika risk, ränta och löptider. Högre risk och längre löptid ger generellt sett högre ränta. På detta sätt delar investeraren/spararen och banken på både risken och räntan. Detta upplägg ger också investeraren/spararen möjlighet till inflytande att välja till vilka sorts projekt hens pengar skall användas och staten får möjlighet att styra investeringarna till mer miljövänliga ändamål.
Banker som drivs utan ränta, som t.ex. JAK, fungerar alldeles utmärkt med suveräna pengar. Då ersätts räntan med sparprestationspoäng, ”månadskronor”. Intressant är att om alla banker i Sverige skulle fungera som JAK så skulle vi få en helt räntefri samhällsekonomi. Detta är inte möjligt utan en reform som suveräna pengar.
Riksbanken blir alltså ensam utgivare av alla pengar som behövs som betalningsmedel i ekonomin. Istället för att som idag via styrräntan försöka påverka banker att skapa rätt mängd pengar via lån, kan Riksbanken ge ut (eller dra in) pengar och på så sätt ändra penningvolymen direkt. Beslut om hur mycket pengar som ska ges ut fattas av en kommitté, t.ex. Riksbankens styrelse, som är oberoende av regeringen och följer direktiv från riksdagen.
Nya pengar, utgivna av Riksbanken, landar i statsbudgeten och skickas ut i cirkulation enligt regeringens direktiv via ökade statsutgifter, minskade skatter, betalning av statsskulden eller som medborgarandel. De blir alltså en del av statsbudgeten och skall debatteras och godkännas av riksdagen precis som den övriga budgeten. Riksbanken kommer också kunna ge ut pengar att lånas ut till bankerna för att lånas vidare till företag i den reella ekonomin.
Suveräna Pengar, så skulle det bli
Med Suveräna Pengar kontrolleras penningvolymen direkt av Riksbanken och kommer därmed att följa det allmänna behovet av betalningsmedel i ekonomin så att en möjlig och lämplig reell tillväxt kan erhållas samtidigt som utsatta inflationsmål kan uppfyllas. De återkommande finansbubblorna, som beror på att pengar som skapats via lån går till en inflation i tillgångar såsom bostäder och aktier, kommer att minska drastiskt. Svenska kronor kommer i mycket större utsträckning användas som betalning för reella varor och tjänster.
När suveräna pengar är infört kommer pengarna på våra transaktionskonton i betalningssystemet aldrig riskeras eftersom bankerna inte kan låna ut dem. Resultatet blir att staten inte behöver garantera värdet på bankernas pengar genom den statliga insättningsgarantin och att banker kan tillåtas gå i konkurs, eftersom de inte längre drar med sig vårt betalningssystem i fallet. Bankerna blir vanliga företag som konkurrerar med varandra precis som företag i andra branscher och kommer därmed att göra vinster som motsvarar den nytta de gör. Precis som det är tänkt i en marknadsekonomi.
När Riksbanken skapar alla pengar så går alla vinsterna av detta till statskassan – till oss alla, istället för att berika bankerna som vi idag i praktiken hyr våra betalningsmedel av. Detta innebär inte att staten får möjlighet att ohämmat skapa pengar för offentliga utgifter. Suveräna pengar kommer ges ut av den av riksdagen och regeringen oberoende Riksbanken men bara i så stor mängd att inflationen eller deflationen hålls i schack och prisstabiliteten är säkerställd. De nya pengarna tillförs statsbudgeten och fördelas av sittande regering. Riksbanken bestämmer alltså hur mycket pengar som skapas men riksdag och regering bestämmer vad pengarna ska användas till. På detta sätt blir svenska kronor en neutral symbol för ett värde, hanterat på ett demokratiskt transparent sätt, som i grunden fungerar på samma sätt vare sig det är sedlar, mynt eller digitala pengar.
De investeringar och stora, snabba omställningar som är nödvändiga för att uppnå ett hållbart samhälle som inte överutnyttjar jordens resurser blir mer genomförbara än idag eftersom pengar skapas av Riksbanken och tillförs statskassan utan att någon behöver skuldsätta sig och betala ränta. När det inte längre är vinstdrivande banker som avgör vilka verksamheter nyskapade pengar ska pumpas in i, så frigörs möjligheten för investeringar i mer långsiktiga projekt, såsom klimatpolitiska åtgärder, som gynnar oss alla men inte beräknas kunna ge omedelbar monetär avkastning.
Vinsterna från pengaskapandet, idag ränta till banker på alla skapade pengar, kommer istället att tillfalla staten. Men inte i form av ränta utan i form av att värdet av de utgivna pengarna tillförs statsbudgeten. När penningsystemet är helt reformerat kommer det endast skapas så mycket pengar som behövs som betalningsmedel. Gissningsvis i paritet med BNP-ökningen, dvs. ett par procent av BNP om året. Men under omställningsperioden kommer alla dagens bankskapade digitala pengar, ca 1 700 miljarder, att ersättas med suveräna pengar utgivna av Riksbanken. Detta skulle utgöra ett rejält tillskott i statsbudgeten under många år och kunna användas t.ex. till infrastruktursatsningar och omställning till förnybara energikällor.
Suveräna pengar kan införas i varje valutaområde var för sig utan någon negativ effekt på något annat land. Relationen till andra valutor kommer fungera precis som innan reformen. Den enda skillnaden blir att den reformerade valutan kommer bli mer stabil och följa landets reella ekonomiska tillväxt mycket bättre än tidigare. Den interna inflationen kan styras mycket mer effektivt enligt parlamentets beslut. Penningvolymen och valutans värde blir helt och fullt anpassade till landets totala förutsättningar. Valutans värde speglar landets situation och kan inte längre användas av vare sig banker eller staten för att manipulera ekonomin.
Som ett steg på vägen mot den kompletta reformen är det också möjligt att införa suveräna pengar partiellt. Det innebär att en begränsad mängd suveräna pengar skapas av Riksbanken utan skuld och ränta och läggs in i statsbudgeten för att användas till samhällsinvesteringar eller medborgarandelar. Det blir då en ekonomisk stimulans som är mycket mer effektiv än de kvantitativa lättnader (QE) som har använts i USA och Storbritannien och som nu införs i euro-området och också i Sverige. Jämfört med QE så kommer de nyskapade suveräna pengarna i mycket högre grad alla medborgare till del och i mycket mindre grad ökar de på värdet av tillgångar som bostäder och aktier. Liksom QE går partiella suveräna pengar att införa omedelbart och utan lagändringar.
Sammanfattning
Suveräna Pengar innebär att staten får ensamrätt (via Riksbanken) att skapa svenska kronor som digitala pengar fria från skuld och ränta och på så sätt göra dessa till neutrala betalningsmedel som fungerar precis som sedlar och mynt. Bankerna förlorar rätten att skapa nya elektroniska pengar ur intet i samband med kreditgivningen. Därmed är penningskapandet separerat från kreditgivningen.
Suveräna Pengar
En penningreform som denna är en grundläggande och nödvändig åtgärd för att det ska vara möjligt att uppnå ett ekonomiskt system som inte är beroende av tillväxt. Ett ekonomiskt system där man tjänar pengar på att göra nytta i stället för att tjäna pengar på att äga och där de ekonomiska klyftorna inte längre ökar automatiskt.
Litteratur
Men tyvärr är ju pengarna mycket ojämnt fördelade. En del är rika och har mycket pengar och andra har långt ifrån så mycket pengar som de skulle behöva. Men när vi säger så, är det då egentligen pengar vi menar? Nja, egentligen är det förmögenheten, tillgångarna, som vi menar är ojämnt fördelade. Vi förväxlar lätt pengar, som är ett medel att betala med, med tillgångar som har ett värde mätt i pengar. De rika har tillgångar som är värda mycket och de fattiga har det inte. Men tillgångarna är inte pengar i sig. För att få pengar ur en tillgång måste den säljas och då får vi pengar i form av mynt, sedlar eller på ett konto, digitala pengar.
Pengar är alltså ett betalningsmedel, en symbol för ett värde, som gör det möjligt att köpa och sälja, spara och låna på ett smidigt sätt. Det är knappast en överdrift att säga att pengar är det mest grundläggande verktyget i en marknadsekonomi. Därför har varje nation en lagstadgad valuta som fungerar som allmänt betalningsmedel. England har sitt pund, USA sin dollar, euro-området sin euro och Sverige har sin krona. Det finns också andra sorters betalningsmedel, som t.ex. bitcoins, men de pengar denna text handlar om är de nationella valutorna.
Så här långt i resonemanget låter det här med pengar inte särskilt svårt, men ändå… Något är det som inte fungerar så bra. Något riktigt grundläggande. Finansbubblor spricker regelbundet, euro-krisen pågår där länderna kring medelhavet, speciellt Grekland, ligger illa till. I Sverige, som ändå är ett mycket ekonomiskt stabilt land, är vi nära stagnation. Inflationen är noll, riksbankens minusränta och övriga åtgärder verkar inte hjälpa. En alltför hög arbetslöshet har bitit sig fast och hela tiden ökar de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga individer och även mellan rika och fattiga länder. Och i denna kaotiska situation gör banker och andra finansinstitut större och större vinster på kortare och kortare tid. Och andra sorters företag pressas av sina aktieägare att göra större och snabbare vinster vilket i slutändan gör att resurserna på jorden utarmas ännu snabbare.
Vad är det för guldkalv de dansar kring? Finns det inget som skulle kunna göra att den ekonomiska dansen i stället går i harmoni med den reella utvecklingen, som i sin tur skulle kunna anpassas till vår världs reella resurser? Så att vi får ett ekonomiskt system i balans med naturen.
Jodå, det finns en sak som kan göras, som tar ner ekonomin till verkligheten och gör att människor och företag, och speciellt banker, i mycket större utsträckning tjänar på att göra nytta i stället för att tjäna på att äga:
Ge Riksbanken ensamrätt på att skapa alla svenska kronor. Även de som finns på konton. Och begränsa därmed bankerna till att endast låna ut det som de redan har.
Men är det inte redan så? Nej, det är en vanlig missuppfattning. De digitala pengar som bankerna lånar ut, skapar de ur tomma intet i låneögonblicket genom enkel bokföring. Detta är den grundläggande orsaken till de stora problemen i ekonomin, att långivningen och penningskapande sker samtidigt. Penningreformen Suveräna Pengar/Sovereign Money ändrar på detta så att alla pengar, även digitala, skapas av Riksbanken och banker bara lånar ut pengar de faktiskt har. Långivning blir bankernas uppgift och penningskapandet blir statens privilegium. Dessa två samhällsekonomiskt viktiga uppgifter separeras och i och med detta har det grundläggande problemet lösts.
Jag kommer här beskriva hur pengar borde fungera, motivera varför det behövs en penningreform, hur grundproblemet med pengar ser ut samt till sist beskriva lösningen Suveräna Pengar och dess följder.
Hur borde pengar fungera?
Pengar borde vara en neutral symbol för ett värde tillhandahållet av samhället för att
- betalningar när du köper och säljer en vara eller tjänst ska fungera smidigt,
- sparande och lånande ska fungera. Spara för att använda senare och låna för att använda i förväg,
- vara ett värdemått. Värdet på varor och tjänster mäts i Sverige med svenska kronor.
Pengar bör cirkulera i samhället, som oförstörbara symboler för ett värde, mellan de som köper och säljer varor och tjänster och mellan de som sparar och lånar. Värdet på pengar måste vara stabilt annars blir det svårare att bedöma vad något är värt, nu eller i framtiden. Pengar som ett enkelt och smidigt betalningsmedel är grundläggande för en väl fungerande marknadsekonomi.
För de nationella valutorna är det en centralbank som har ansvar för att valutans värde är stabilt. I Sverige har Riksbanken detta ansvar för den svenska kronan och garanterar dess värde, ett ansvar som svenska folket genom riksdagen har givit Riksbanken.
Varför en penningreform?
Pengar och penningsystemet av idag fungerar inte bra. Finanssystemet är instabilt och finanskrascher kommer regelbundet. Värdet på tillgångar som bostäder och aktier varierar mycket men ökar oftast vilket kraftigt driver på de ekonomiska klyftorna. I euro-området har det blivit mycket stora ekonomiska klyftor mellan Sydeuropa och Nordeuropa.
Centralbankerna försöker hålla penningvärdet på en stabil nivå (2 % inflation) men lyckas dåligt. Så även i Sverige som har en jämförelsevis stabil ekonomi. Det är mycket svårt att motivera långsiktigt ekologiskt hållbara investeringar eftersom det alltid finns kortsiktiga investeringar som ger en snabbare vinst. Finanssystemet verkar vara helt beroende av tillväxt.
År 2007 lyftes klimatfrågan av IPCC och Al Gore men finanskrisen som kom 2008 gjorde att världens ledare helt tappade fokus på klimatet för att ägna all energi åt att rädda det ekonomiska systemet. Finanskrisen är ett övertydligt exempel på hur penningsystemet av idag kräver en ständig monetär tillväxt ända tills bubblan spricker. Många tecken tyder på att vi nu är på väg mot nästa krasch. Hur ska vi någonsin kunna få till de långsiktigt absolut nödvändiga åtgärderna för att rädda klimatet och jordens resurser när det grundläggande ekonomiska systemet är så instabilt?
Den ekonomiska krisen i Europa har drabbat människorna mycket hårt. Speciellt i Syd-Europa och allra mest i Grekland. Populistiska strömningar i Europa göds när de politiska ledningarna inte har någon annan lösning än en kombination av åtstramningar, som mest drabbar de redan fattiga, och ekonomiska stimulanser, som mest gynnar de redan välbeställda genom att tillgångar som bostäder och aktier ökar i värde. Det blir då alltför lätt att skylla problemen på till exempel invandringen. För att lösa upp detta behöver Europas ledningar trovärdigt förklara för medborgarna varför läget är som det är och även ha en lösning som inte drabbar de svaga och gynnar de starka. Tyvärr är de mycket långt ifrån detta nu.
Problemet
Den huvudsakliga orsaken till dagens finansiella problem ligger i att pengar skapas av privata banker i samband med lån och försvinner när lånen amorteras. Pengar är faktiskt inte oförstörbara symboler som cirkulerar i samhället, som många tror. De skapas av privatbankerna som tjänar mer pengar ju mer de lånar ut och ju större risker de tar – samtidigt som Riksbanken måste garantera deras värde och staten måste rädda bankerna innan de kraschar, annars faller hela betalsystemet ihop.
Vid ett banklån bokförs lånet som en tillgång på bankens balansräkning. Detta eftersom lånet kommer att amorteras med ränta under en avtalad tid framåt. Samtidigt skrivs lånebeloppet på låntagarens konto och bokförs som en skuld på bankens balansräkning. Detta lånebelopp fanns inte tidigare, utan nya pengar har skapats och är alltså en skuld från banken till låntagaren. På detta sätt har alla digitala pengar skapats. De är visserligen endast skulder från banken till oss men eftersom de går utmärkt att betala med när vi flyttar dem från vårt konto till någon annans konto, så är de i alla praktiska avseenden pengar. Och de utgör över 96 % av (dvs. nästan hela) den cirkulerande penningmängden.
När du ger ett lån till någon avstår du från att använda pengar som du har och låter låntagaren använda dem istället. Men när en bank ger ett lån så skapas pengarna ur intet. Banken avstår inte från att använda några pengar men tar förstås en risk att lånet inte betalas av. Banken bedömer om risken är värd att tas men gör samtidigt en stor förtjänst på skillnaden i ränta på lånet och på de skapade pengarna på kontot. Bankerna gör alltså större förtjänster ju mer pengar de skapar och ju större risker de tar. Samtidigt kan inte bankerna tillåtas gå i konkurs eftersom de digitala pengar som är skulder till bankkunderna då inte kan betalas ut. Förtroendet för hela banksystemet skulle försvinna och därmed skulle hela betalsystemet riskera att sluta fungera.
Detta skulle vara förödande för samhället och därför är det alltid lönsamt för staten att ställa upp med insättningsgarantier och att också på alla sätt rädda bankerna från konkurs. Så självklart skapar bankerna så mycket pengar som någon vill låna. Det är ju staten som står för risken.
Men blir det då inte en kraftig inflation när bankerna skapar så mycket pengar? Jo, det blir inflation men i huvudsak i bostads- och aktiepriser. Priserna stiger nämligen på det som de nyskapade pengarna används till. Om pengarna hade använts i den reella ekonomin hade de orsakat en konsumentprisinflation, vilket är det vi normalt menar med ordet inflation.
Riksbanken har uppdraget att hålla inflationen på en låg och stabil nivå så att alla i samhället vet förutsättningarna för framtiden. Men det går dåligt. Sedan något år tillbaka är inflationen omkring noll och riksbanken försöker öka inflationen genom att sänka styrräntan. Tanken är att räntan på banklån ska minska, mer lån tas, mer pengar skapas och inflationen komma igång. En annan metod är att Riksbanken skapar nya pengar och köper värdepapper, så kallade kvantitativa lättnader. Men i båda fallen går pengarna mest till bostäder och aktier som då stiger i värde vilket förstås mest gynnar de som redan äger dessa tillgångar. Riksbankens åtgärder för att få igång inflationen är alltså rätt verkningslösa samtidigt som de orsakar att bankerna och de redan rika blir ännu rikare. Riksbankens verktyg av idag är verkligen både trubbiga och felriktade.
När vi överlåter åt bankerna att skapa våra pengar betyder det alltså att bankerna gör större vinster ju mer de lånar ut, och de kan ta orimliga risker eftersom de vet att de är för stora för att tillåtas falla. Nyskapade pengar styrs dit där de kan ge snabbast vinst för bankerna, och driver därmed upp värdet på tillgångar, främst bostäder och aktier, vilket i sin tur ökar de ekonomiska klyftorna. Den eskalerande skuldsättningen hos hushållen och de ökande ekonomiska klyftorna vi ser idag är alltså en direkt följd av att de pengar vi dagligen använder skapats genom skuldsättning. Räntan på dessa skuldpengar innebär att vi egentligen hyr våra betalningsmedel av privata aktörer. Men varför ska allmänheten betala ränta till privata banker för att de ska tillhandahålla ett betalningsmedel som staten kan tillhandahålla till låg eller ingen kostnad?
Lösningen Suveräna Pengar, hur ser den ut?
Suveräna Pengar/Sovereign Money är ett reformförslag beskrivet i boken Modernising Money av Andrew Jackson och Ben Dyson. Förslaget är i sin tur baserat på Creating New Money av Joseph Huber och James Robertson och har sina rötter i arbeten av Irving Fisher och Henry Simon på 30-talet under den stora depressionen. Sovereign Money är fokuserat på Storbritannien och pundet men fungerar mycket bra också på svenska kronan. Förslaget är komplett med analys av dagens problem, en beskrivning av det reformerade systemet samt också en beskrivning av hur transformationen går till.
Suveräna pengar går ut på att samhället via Riksbanken får ensamrätt att ge ut svenska kronor även som digitala pengar fria från skuld och ränta och på så sätt göra dessa till neutrala betalningsmedel som fungerar precis som sedlar och mynt. Riksbanken får full kontroll över mängden pengar och därmed full kontroll över pengars värde. Nyskapade pengar börjar sitt liv i statsbudgeten och cirkulerar sedan som betalningsmedel i samhället.
Även om privatbankerna inte längre skapar pengar så fortsätter de att hantera betalningar åt sina kunder och fortsätter också att ge lån genom att agera mellanhand mellan sparare och låntagare. Dessa lån innebär att spararen har avstått från att använda sina pengar en viss tid för att låntagaren ska kunna använda dem nu. Man lånar av varandra istället för att låna av framtiden.
Betalningssystemet består av transaktionskonton som innehas av individer och företag och hanteras av privatbankerna precis som betalkonton av idag. På transaktionskonton hålls digitala suveräna pengar skapade av Riksbanken. Pengar på dessa konton är riskfria eftersom de är registrerade av Riksbanken och räntefria eftersom de inte är tillgängliga för privatbanken att låna ut.
Förmedlingen av lån görs via investerings/sparkonton som innehas av individer och företag. Pengar kan på order av kontoinnehavaren överföras från transaktionskonton till investerings/sparkonton. Dessa pengar, som inte blir tillgängliga för kontoinnehavaren förrän efter en viss uppsägningstid eller en viss löptid, investeras då av banken på ett i förväg definierat sätt. Bankerna kommer att erbjuda investerings/sparkonton av en mängd olika typer med olika risk, ränta och löptider. Högre risk och längre löptid ger generellt sett högre ränta. På detta sätt delar investeraren/spararen och banken på både risken och räntan. Detta upplägg ger också investeraren/spararen möjlighet till inflytande att välja till vilka sorts projekt hens pengar skall användas och staten får möjlighet att styra investeringarna till mer miljövänliga ändamål.
Banker som drivs utan ränta, som t.ex. JAK, fungerar alldeles utmärkt med suveräna pengar. Då ersätts räntan med sparprestationspoäng, ”månadskronor”. Intressant är att om alla banker i Sverige skulle fungera som JAK så skulle vi få en helt räntefri samhällsekonomi. Detta är inte möjligt utan en reform som suveräna pengar.
Riksbanken blir alltså ensam utgivare av alla pengar som behövs som betalningsmedel i ekonomin. Istället för att som idag via styrräntan försöka påverka banker att skapa rätt mängd pengar via lån, kan Riksbanken ge ut (eller dra in) pengar och på så sätt ändra penningvolymen direkt. Beslut om hur mycket pengar som ska ges ut fattas av en kommitté, t.ex. Riksbankens styrelse, som är oberoende av regeringen och följer direktiv från riksdagen.
Nya pengar, utgivna av Riksbanken, landar i statsbudgeten och skickas ut i cirkulation enligt regeringens direktiv via ökade statsutgifter, minskade skatter, betalning av statsskulden eller som medborgarandel. De blir alltså en del av statsbudgeten och skall debatteras och godkännas av riksdagen precis som den övriga budgeten. Riksbanken kommer också kunna ge ut pengar att lånas ut till bankerna för att lånas vidare till företag i den reella ekonomin.
Suveräna Pengar, så skulle det bli
Med Suveräna Pengar kontrolleras penningvolymen direkt av Riksbanken och kommer därmed att följa det allmänna behovet av betalningsmedel i ekonomin så att en möjlig och lämplig reell tillväxt kan erhållas samtidigt som utsatta inflationsmål kan uppfyllas. De återkommande finansbubblorna, som beror på att pengar som skapats via lån går till en inflation i tillgångar såsom bostäder och aktier, kommer att minska drastiskt. Svenska kronor kommer i mycket större utsträckning användas som betalning för reella varor och tjänster.
När suveräna pengar är infört kommer pengarna på våra transaktionskonton i betalningssystemet aldrig riskeras eftersom bankerna inte kan låna ut dem. Resultatet blir att staten inte behöver garantera värdet på bankernas pengar genom den statliga insättningsgarantin och att banker kan tillåtas gå i konkurs, eftersom de inte längre drar med sig vårt betalningssystem i fallet. Bankerna blir vanliga företag som konkurrerar med varandra precis som företag i andra branscher och kommer därmed att göra vinster som motsvarar den nytta de gör. Precis som det är tänkt i en marknadsekonomi.
När Riksbanken skapar alla pengar så går alla vinsterna av detta till statskassan – till oss alla, istället för att berika bankerna som vi idag i praktiken hyr våra betalningsmedel av. Detta innebär inte att staten får möjlighet att ohämmat skapa pengar för offentliga utgifter. Suveräna pengar kommer ges ut av den av riksdagen och regeringen oberoende Riksbanken men bara i så stor mängd att inflationen eller deflationen hålls i schack och prisstabiliteten är säkerställd. De nya pengarna tillförs statsbudgeten och fördelas av sittande regering. Riksbanken bestämmer alltså hur mycket pengar som skapas men riksdag och regering bestämmer vad pengarna ska användas till. På detta sätt blir svenska kronor en neutral symbol för ett värde, hanterat på ett demokratiskt transparent sätt, som i grunden fungerar på samma sätt vare sig det är sedlar, mynt eller digitala pengar.
De investeringar och stora, snabba omställningar som är nödvändiga för att uppnå ett hållbart samhälle som inte överutnyttjar jordens resurser blir mer genomförbara än idag eftersom pengar skapas av Riksbanken och tillförs statskassan utan att någon behöver skuldsätta sig och betala ränta. När det inte längre är vinstdrivande banker som avgör vilka verksamheter nyskapade pengar ska pumpas in i, så frigörs möjligheten för investeringar i mer långsiktiga projekt, såsom klimatpolitiska åtgärder, som gynnar oss alla men inte beräknas kunna ge omedelbar monetär avkastning.
Vinsterna från pengaskapandet, idag ränta till banker på alla skapade pengar, kommer istället att tillfalla staten. Men inte i form av ränta utan i form av att värdet av de utgivna pengarna tillförs statsbudgeten. När penningsystemet är helt reformerat kommer det endast skapas så mycket pengar som behövs som betalningsmedel. Gissningsvis i paritet med BNP-ökningen, dvs. ett par procent av BNP om året. Men under omställningsperioden kommer alla dagens bankskapade digitala pengar, ca 1 700 miljarder, att ersättas med suveräna pengar utgivna av Riksbanken. Detta skulle utgöra ett rejält tillskott i statsbudgeten under många år och kunna användas t.ex. till infrastruktursatsningar och omställning till förnybara energikällor.
Suveräna pengar kan införas i varje valutaområde var för sig utan någon negativ effekt på något annat land. Relationen till andra valutor kommer fungera precis som innan reformen. Den enda skillnaden blir att den reformerade valutan kommer bli mer stabil och följa landets reella ekonomiska tillväxt mycket bättre än tidigare. Den interna inflationen kan styras mycket mer effektivt enligt parlamentets beslut. Penningvolymen och valutans värde blir helt och fullt anpassade till landets totala förutsättningar. Valutans värde speglar landets situation och kan inte längre användas av vare sig banker eller staten för att manipulera ekonomin.
Som ett steg på vägen mot den kompletta reformen är det också möjligt att införa suveräna pengar partiellt. Det innebär att en begränsad mängd suveräna pengar skapas av Riksbanken utan skuld och ränta och läggs in i statsbudgeten för att användas till samhällsinvesteringar eller medborgarandelar. Det blir då en ekonomisk stimulans som är mycket mer effektiv än de kvantitativa lättnader (QE) som har använts i USA och Storbritannien och som nu införs i euro-området och också i Sverige. Jämfört med QE så kommer de nyskapade suveräna pengarna i mycket högre grad alla medborgare till del och i mycket mindre grad ökar de på värdet av tillgångar som bostäder och aktier. Liksom QE går partiella suveräna pengar att införa omedelbart och utan lagändringar.
Sammanfattning
Suveräna Pengar innebär att staten får ensamrätt (via Riksbanken) att skapa svenska kronor som digitala pengar fria från skuld och ränta och på så sätt göra dessa till neutrala betalningsmedel som fungerar precis som sedlar och mynt. Bankerna förlorar rätten att skapa nya elektroniska pengar ur intet i samband med kreditgivningen. Därmed är penningskapandet separerat från kreditgivningen.
Suveräna Pengar
- gör svenska kronor till ett neutralt betalningsmedel som stimulerar den reella ekonomin utan att blåsa upp tillgångsbubblor,
- gör svenska penningsystemet stabilt genom att Riksbanken får fullständiga möjligheter att se till att penningmängden motsvarar vad som behövs som betalningsmedel i den reella ekonomin,
- gör bankerna till normala företag som fungerar enligt marknadsekonomiska spelregler och som gör vinst i rimlig relation till sin prestation,
- överför de stora vinsterna av pengaskapandet från bankerna till staten,
- minskar den totala skuldnivån i samhället och bromsar därmed ökningen av de ekonomiska klyftorna,
- gör att alla får ett transaktionskonto, en digital plånbok, för alla betalningar,
- gör att vi lånar av varandra via investerings- eller sparkonton, i stället för av framtiden. Framtiden intecknas inte,
- kan införas i varje valutaområde för sig,
- kan införas partiellt med mycket bättre effekt än QE.
En penningreform som denna är en grundläggande och nödvändig åtgärd för att det ska vara möjligt att uppnå ett ekonomiskt system som inte är beroende av tillväxt. Ett ekonomiskt system där man tjänar pengar på att göra nytta i stället för att tjäna pengar på att äga och där de ekonomiska klyftorna inte längre ökar automatiskt.
Litteratur
- Benes, Jaromir & Kumhof, Michael (2012). The Chicago Plan Revisited. International Monetary Fund.
- Dyson, Ben & Jackson, Andrew & Hodgson, Graham (2014), Creating a Sovereign Monetary system. Gratis pdf. London: Positive Money.
- Huber, Joseph (2011). Monetäre Modernisierung- Zur Zukunft der Geldordnung. Marburg: Metropolis-Verlag.
- Huber, Joseph & Robertsson, James (2000). Creating New Money: A Monetary Reform for the Information Age. London: New Economics Foundation.
- Jackson, Andrew & Dyson, Ben (2013). Modernising Money- Why our monetaty system is broken and how it can be fixed. London: Positive Money.
- Keen, Steve (2011). Debunking Economics- The Naked Emperor Dethroned? London & New York: ZED Books.
- McLeay, Michael; Radia, Amar & Thomas, Ryland (2014). Money Creation in the modern economy. Bank of England, Quarterly Bulletin 2014 Q1.
- Positiva Pengars översättning av Positive Moneys reformförslag (2013). Positive Moneys reformförslag på ren svenska. Stockholm.
- Rowbotham, Michael (1998). The Grip of Death – A study of modern money,debt slavery and destructive economics. Oxfordshire: Jon Carpenter Publishing
- Ryan-Collins, J., Greenham, T., Werner, R., & Jackson, A. (2011). Where Does Money Come From? London: New Economics Foundation.
- Sigurjonsson, Frosti (2015). Monetary Reform- A better Monetary System for Iceland. A report commissioned by the Prime Minister of Iceland, Rejkjavik.
RSS-flöde