Kvantitativa lättnader fel väg för Sverige

Peter Wolodarski skriver i en krönika i dagens DN att vi behöver en ny ekonomisk politik. Det han föreslår är en kraftigt sänkt styrränta (nollränta eller till och med negativ ränta) samt att man skrotar målet om överskott i statens finanser. Istället bör de historiskt låga räntorna utnyttjas till att låna pengar till stora investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning. Han anser också att man ska ta till ”ytterligare stimulansåtgärder” såsom Bank of England, Federal Reserve och Bank of Japan har gjort, och med det åsyftar han med största sannolikhet så kallade ”kvantitativa lättnader”.

Vad är då kvantitativa lättnader egentligen? Jo, enligt en artikel i SvD innebär det att centralbanken köper värdepapper och statsobligationer för att tillföra likviditet till det finansiella systemet. I praktiken betyder detta att centralbanken ”trycker nya pengar”. Där slutar vanligtvis förklaringen i mainstream media. Men vad innebär det egentligen att man trycker nya pengar och vad får det för effekter? Och vart tar dessa nya pengar vägen?

Så här skriver Bank of England i sin pamflett ”Quantative easing explained”:

---

“Direct injections of money into the economy, primarily by buying gilts, can have a number of effects. The sellers of the assets have more money so may go out and spend it. That will help to boost growth. Or they may buy other assets instead, such as shares or company bonds. That will push up the prices of those assets, making the people who own them, either directly or through their pension funds, better off. So they may go out and spend more. And higher asset prices mean lower yields, which brings down the cost of borrowing for businesses and households. That should provide a further boost to spending.

In addition, banks will find themselves holding more reserves. That might lead them to boost their lending to consumers and businesses. So, once again, borrowing increases and so does spending. That said, if banks are concerned about their financial health, they may prefer to hold the extra reserves without expanding lending. For this reason, the Bank of England is buying most of the assets from the wider economy rather than the banks.”

---

Det är fortfarande rätt grundligt förklarat, men de slutsatser jag själv drar av denna text är att de nya pengarna bidrar till:

1. Högre tillväxt, om de nya pengarna spenderas i den ”reala ekonomin”.
   
2. Ökade tillgångspriser, om pengarna används till att investera i finansiella tillgångar såsom aktier, obligationer och liknande.  
3. Lägre räntekostnader för företag och hushåll, om pengarna investeras såsom i punkt 2 ovan.
4. Ökade möjligheter för affärsbanker att låna ut mer pengar till hushåll och företag, vilket leder till ökad konsumtion.

Kortfattat verkar de största effekterna av kvantitativa lättnader vara högre tillgångspriser på finansiella tillgångar, samt ett ökat lånande och spenderande av hushåll och företag.

Men hur stora är dessa respektive effekter? Så här skriver Positive Money om Quantative Easing:

---

”In the press, QE was generally presented as “The Bank of England prints money and lends this to banks so that they can increase their lending into the economy”, but this is completely inaccurate.
In reality, through QE the Bank of England purchased financial assets – almost exclusively government bonds – from pension funds and insurance companies. It paid for these bonds by creating new central bank reserves - the type of money that bank use to pay each other. The pension funds would sell the bonds to the Bank of England and in exchange, they would receive deposits (money) in an account at one of the major banks, say RBS. RBS would end up with the new deposit (a liability from it to the pension fund), and a new asset – central bank reserves at the Bank of England.

Quantitative Easing therefore simultaneously increased a) the amount of central bank money, which is used in the system that banks use to pay each other, and b) the amount of commercial bank money (deposits in the bank accounts of people and companies). Only the deposits can actually be spent in the real economy, as central bank reserves are just for internal use between banks and the Bank of England.

...
The problem was that the money created through QE was used to buy government bonds from the financial markets (pension funds and insurance companies). The newly created money therefore went directly into the financial markets, boosting bond and stock markets nearly to their highest level in history. The Bank of England itself estimates that QE boosted bond and share prices by around 20%.

Very little of the money created through QE boosted the real (non-financial) economy. The Bank of England estimates that the £375 billion of QE led to 1.5-2% growth in GDP. In other words, through QE it takes £375 billion of new money just to create £23-28bn billion of extra spending in the real economy. It’s incredibly ineffective, because it relies on boosting the wealth of the already-wealthy and hoping that they increase their spending. In other words, it relies on a ‘trickle down’ theory of wealth.”

---

Samtidigt som flera av världens ledande centralbanker har tryckt enorma mängder nya pengar via kvantitativa lättnader, har börser världen över slagit nya rekord. Detta samtidigt som tillväxten i de flesta länder fortfarande inte har återhämtat sig från finanskrisen. Med ovanstående texter i bakhuvudet är det inte svårt att förstå varför börskurserna har stigit så pass snabbt. Det har helt enkelt funnits enormt mycket pengar i systemet som behöver avkastning.

En del av dessa pengar går ju också till ökad utlåning, och som vi alla vet innebär detta ökande skulder. Eftersom alla digitala pengar världen över skapas som skuld via affärsbankernas utlåning, har vi enorma mängder skulder på jorden. Vissa länder har problem med enorma statsskulder, medan det i andra länder (exempelvis Sverige), istället är hushållen som får bära skuldbördan. Men skulder finns det överallt, eftersom skulder = pengar.

I Sverige har vi en intressant situation där vi ser följande trender:

1. Kraftigt ökande penningmängd
2. Kraftigt stigande bostadspriser
3. Obefintlig inflation, eller till och med deflation
4. En svag tillväxt och en hög arbetslöshet
5. Rekordhög skuldsättning hos hushållen
   

Det är intressant att vi i Sverige kan ha en kraftigt ökande penningmängd (punkt 1.) och samtidigt ha deflation (punkt 3.), men detta beror ju på punk 2: Trots att penningmängden ökar kraftigt varje år bidrar det inte  till någon inflation eftersom alla pengar (som skapas via bostadslån) går till högre bostadspriser istället för till investeringar och konsumtion. Och detta medför att vi har svårt att få fart på tillväxten och sänka arbetslösheten.

Grundproblemet verkar alltså vara att de pengar som skapas går till fel saker.

I detta läge antyder alltså Peter Wolodarski att vi bör anamma Federal Reserves och Bank of Englands strategier och börja med kvantitativa lättnader. Kvantitativa lättnader som alltså innebär att tillgångspriser (finansiella tillgångar såsom aktier, men även bostadspriser) ökar och att utlåningen till företag och hushåll ökar. Detta kommer alltså att ytterligare förstärka Sveriges problem med skenande bostadspriser och hög skuldsättning, och enligt exemplet från Storbritannien kommer en väldigt liten del av dessa stimulanser att nå den reala ekonomin och få fart på tillväxten och jobbskapandet.

Sedan finanskrisen 2008 har världen försökt bekämpa krisen genom att göra mer av samma åtgärder som orsakade krisen till att börja med. Ett problem som startade med för mycket dåliga lån, exempelvis på den amerikanska bostadsmarknaden, har alltså mötts med en strategi där man har skapat enormt mycket pengar som har pumpat upp priser på aktiekurser och bostadsmarknader. Med resultatet att skuldnivåerna världen över är på rekordnivåer och även världens börser och bostadsmarknaderna i många länder. Fallhöjden när nästa finansiella kris kommer har alltså ökat betydligt.

Det var nära att hela systemet kraschade 2008, och frågan är om det inte kommer krascha på riktigt nästa gång bubblan spricker om inte åtgärder vidtas i tid.

Det som enligt mig måste till är en reform av hur pengar skapas. Om vi, som Martin Wolf på Financial Times förespråkat (i en krönika april 2014 och ett tal september 2014) tar ifrån affärsbankerna rätten att skapa våra digitala pengar, kan vi inte bara skapa skuldfria pengar utan vi kan även styra vart dessa nya pengar ska gå.

Vi kan alltså stimulera ekonomin utan att höja skuldsättningen i samhället, och vi kan kanalisera pengarna direkt till investeringar och konsumtion som bidrar till högre tillväxt och lägre arbetslöshet. Vi minskar även risken för finansiella kriser då detta system är extremt mycket stabilare än det nuvarande.

Peter Wolodarski har alltså helt fel i att Sverige ska börja med kvantitativa lättnader, eftersom problemen med hushållens skuldsättning skulle förvärras, pengarna skulle gå till fel saker, och det skulle lägga grunden för en ny finansiell kris.

Istället måste vi tänka helt nytt och reformera vårt penningsystem, för om vi inte gör det kommer vi för evigt vara fast i en ond cirkel där massiva stimulansåtgärder varvas med nya finansiella kriser.

Vi måste lösa grundproblemet en gång för alla, och grundproblemet är hur pengar i dagens samhälle skapas som skuld och kanaliseras till fel saker. 

---

Skrivet av Patrik Sundqvist, Positiva Pengar