
I ett tal på onsdagen ‘Borde Riksbanken ge ut e-kronor” (pdf) berättade Vice Riksbankschef Cecilia Skingsley att en utredning startas om huruvida Riksbanken ska ge ut egna digitala pengar, kallade e-kronor.
Tankarna runt detta reflekterar i mycket Positive Money’s förslag “Digital Cash” som gör det möjligt för människor att äga centralbankspengar kontoförda på konton hos affärsbanker eller till och med på konton hanterade av centralbanken.
Riksbankens syn på digitala pengar
E-kronor är i och med detta ett betalningsmedel som fungerar precis som vanliga kontopengar hos affärsbankerna. Den enda skillnaden är att e-kronorna, helt osynligt för oss, är registrerade hos Riksbanken. Vi kan flytta våra pengar fritt mellan våra affärsbankskonton och våra e-kron konton. E-kronor och pengar på vanliga konton är för oss samma sorts pengar.
Skingsley konstaterar att mängden affärsbankspengar skapade av de privata bankerna ökat. I dagsläget har privata banker skapat 2200 miljarder kronor (Idag ca 97,5 % av alla pengar i Sveriges ekonomi och ökande med 11% om året). Det motsvarar ungefär halva Sveriges BNP. Mängden centralbankspengar i form av kontanter har samtidigt minskat till 61 miljarder kronor. (Och minskar med 15% om året). “Ska staten acceptera en utveckling där allmänhetens tillgång till centralbankspengar bestäms av marknaden och stadigt minskar över tiden? Ni vet att jag inte tycker att det är en acceptabel situation”, säger Skingsley.
Skingsley marknadsför e-kronor som ett komplement till den minskade mängden kontanter för att ”Även den som är bosatt i Sverige och inte vill ha, kan ha eller får tillgång till bankernas tjänster ska också kunna sköta sina betalningar”. Hon säger det inte så tydligt, men för att alla ska kunna sköta sina betalningar utan att affärsbankerna blandas in måste riksbanken skapa ett komplett betalningssystem inkluderande betalkort, löne- och bidragsutbetalningar, skatteinbetalning samt möjlighet att ta ut och sätta in sedlar via bankomat.
Att tillhandahålla en komplett betalningssystem kan tyckas vara en ny uppgift för Riksbanken, men fram till sextio-talet så gjorde Riksbanken just det genom att bara ge ut sedlar och mynt. Det täckte då alla behov av betalningar utanför bankerna. Nu när utvecklingen av datorer och internet har gjort pengar på konton till ett mycket flexibelt betalningsmedel är det helt naturligt att Riksbanken skapar en form av digitalt betalningsmedel samt ett komplett betalningssystem omkring. Beroende på hur man tolkar Sveriges lag kunde det till och med vara en skyldighet för Riksbanken.
Det finns även andra anledningar att införa e-kronor. Skingsley framför att “affärsbankspengar innehåller en risk - även om den är liten” samt att detta “kan skapa stabilitetsproblem i banksektorn om folk plötsligt vill ha ut sina pengar och banken inte snabbt kan skaffa fram pengar genom att sälja tillgångar”. Dessa problem finns inte för centralbankspengar då “de är utan nominell kreditrisk eftersom de står för en fordran på centralbanken som inte kan gå i konkurs”.
När e-kronor används i stället för affärsbankspengar blir resultatet inte bara ett säkert betalningssystem för allmänhet och företag utan också en mer stabil banksektor. Ju mer betalningar som görs med e-kronor desto säkrare blir banksystemet eftersom deras risk minskar. Kvarvarande nödvändiga uppgifter för bankerna blir att skapa lån av insättningar. Om alla människor, företag och samhällsinstitutioner i Sverige får tillgång till e-kronor så skulle betalningssystemet fungera oavsett den kraftigaste tänkbara finanskris.
Riksbanken kommer därför utreda möjligheten att ge ut digitala pengar som komplement till sedlar och mynt. Som exempel på det som skall utredas tar Skingsley den mest grundläggande frågan “om e-kronorna ska finnas bokförda på konton eller om e-kronan ska vara någon form av digitalt överförbar värdeenhet som inte behöver en underliggande kontostruktur, ungefär som kontanter.”
Det är självklart rätt att göra en seriös utredning runt denna viktiga fråga men samtidigt tycker vi att det kompletta betalningssystem som behövs runt e-kronan lättast skapas genom bokförda konton som antingen hanteras av affärsbanker mot en avgift eller sköts av Riksbanken själv. Eftersom det är en medborgerlig rättighet att kunna betala och att Riksbanken nu tar ansvar för detta är det rimligt, tycker vi, att Riksbanken sköter detta och gör det avgiftsfritt.
E-kronor skulle möjliggöra bättre kontroll över penningmängden
När Skingsleys inlägg läses mer noggrant ser man vad vi tror är det viktigaste skälet till att Riksbanken vill börja ge ut e-kronor till allmänheten: förslaget kan ”tänkas öka Riksbankens möjligheter att styra penningmängden, det vill säga utgivningen skulle i vissa situationer kunna fungera som ett penningpolitiskt verktyg.”
I dag använder Riksbanken i huvudsak två penningpolitiska verktyg; styrräntan och stödköp av statsobligationer, även kallat QE (nu på 291 miljarder!). Huvuduppgiften för penningpolitiken är att hålla värdet på kronan fast, dvs att hålla den årliga ökningen av konsumentpriser på en stabil och låg nivå. Idag 2%. I konsumentpriser, som mäts med konsumentprisindex, KPI, ingår löpande kostnader som mat, kläder, nöjen, transporter, bostadshyror m.m. Priset på tillgångar som bostäder och aktier ingår inte. Så med inflation menar vi i dagligt tal konsumentprisinflation, den årliga förändringen av KPI.
Både styrräntan och QE syftar till att få affärsbankerna att ge mer lån och därmed skapa mer pengar i förhoppningen att den ökade penningmängden skall användas för konsumtion och därmed påverka priserna och inflationen. Men det har inte lyckats eftersom det mesta av pengarna används till bostäder och aktier istället för att gå till konsumtion. Det blir en ökning av bostadspriser och aktiepriser i stället för en ökning av konsumentpriser vilket innebär att de som äger bostäderna och aktierna blir rikare. De ekonomiska klyftorna ökar.
E-kronor: Ett sätt att distribuera framtida helikopterpengar
Skingsley har tidigare uttalat sig positivt om helikopterpengar. Helikopterpengar är betydligt bättre för att stimulera konsumentprisinflation än dagens QE. Detta eftersom helikopterpengar delas ut jämlikt till alla medborgare och den fattiga trebarnsfamilj som bor i ett hyreshus sannolikt använder mer av sitt tillskott av pengar till konsumtion än en välbeställd villaägare gör. Detta innebär att penningmängden och inflationstakten kan ökas utan att driva på priser på bostäder och aktier och därmed öka de ekonomiska klyftorna.
När alla medborgare har tillgång till konton med e-kronor så kan Riksbanken mycket enkelt distribuera nya pengar genom regelbundet ge ut en lika stor summa till alla medborgares konton. Sedan mäts KPI precis som idag varje månad av Statistiska Centralbyrån och penningtillskottet upphör när inflationstakten har nått 2%. Men det är inte fråga om 100,000 kr på ett bräde som användes som ett exempel i Dagens Nyheter i våras. Eftersom detta är mer effektivt än QE så kan det räcka med ca 200 kr per medborgare och månad under mindre än ett år.
När e-kronor börjar används som betalningsmedel i stället för affärsbankspengar flyttas pengar över från affärsbankerna till Riksbanken. Vinsterna från att ge ut pengar, idag en stor del av de fyra storbankernas vinst på omkring 100 miljarder per år, kommer då flyttas från affärsbankerna till Riksbanken.
Sammantaget skulle e-kronan och ett fortsatt införande av Sovereign Money innebära att människor och företag i Sverige får ett helt säkert betalningssystem, att makten över penningpolitiken återförs till Riksbanken från affärsbankerna, att de ekonomiska klyftorna slutar öka, en minskad skuldsättning samt en mycket mer stabil ekonomi utan finanskriser där Sveriges betalningssystem är vaccinerat mot en internationell finanskris.
Stort tack Riksbanken för ett mycket bra initiativ!
Lars Alaeus och Samuel Kazen Orrefur
Positiva Pengar