Positiva Pengar

E-kronor, elektroniska kronor hos Riksbanken!

11/21/2016

Riksbanken meddelade nyligen att den skulle undersöka sätt att införa en elektronisk version av kontanter. Dessa skulle vara räntefria och skuldfria precis som sedlar och mynt och avsevärt underlätta penningreformen Sovereign Money samt också möjliggöra en snabb implementering av "helikopterpengar".

I ett tal på onsdagen ‘Borde Riksbanken ge ut e-kronor” (pdf) berättade Vice Riksbankschef Cecilia Skingsley att en utredning startas om huruvida Riksbanken ska ge ut egna digitala pengar, kallade e-kronor.

Tankarna runt detta reflekterar i mycket Positive Money’s förslag “Digital Cash” som gör det möjligt för människor att äga centralbankspengar kontoförda på konton hos affärsbanker eller till och med på konton hanterade av centralbanken.

Om dessa pengar skulle vara räntefria och skuldfria precis som sedlar och mynt skulle det vara ett första steg mot penningreformen Sovereign Money. Detta eftersom människor skulle kunna välja mellan skuldbaserad valuta (affärsbankspengar) eller icke skuldbaserad valuta (riksbanksreserver/e-kronor). Det skulle också i hög grad underlätta utgivande av nya pengar genom en medborgarandel, så som det föreslås under namnet "helikopterpengar" eller QE till folket.

Riksbankens syn på digitala pengar

E-kronor är i och med detta ett betalningsmedel som fungerar precis som vanliga kontopengar hos affärsbankerna. Den enda skillnaden är att e-kronorna, helt osynligt för oss, är registrerade hos Riksbanken. Vi kan flytta våra pengar fritt mellan våra affärsbankskonton och våra e-kron konton. E-kronor och pengar på vanliga konton är för oss samma sorts pengar.

Skingsley konstaterar att mängden affärsbankspengar skapade av de privata bankerna ökat. I dagsläget har privata banker skapat 2200 miljarder kronor (Idag ca 97,5 % av alla pengar i Sveriges ekonomi och ökande med 11% om året). Det motsvarar ungefär halva Sveriges BNP. Mängden centralbankspengar i form av kontanter har samtidigt minskat till 61 miljarder kronor. (Och minskar med 15% om året). “Ska staten acceptera en utveckling där allmänhetens tillgång till centralbankspengar bestäms av marknaden och stadigt minskar över tiden? Ni vet att jag inte tycker att det är en acceptabel situation”, säger Skingsley.

Skingsley marknadsför e-kronor som ett komplement till den minskade mängden kontanter för att ”Även den som är bosatt i Sverige och inte vill ha, kan ha eller får tillgång till bankernas tjänster ska också kunna sköta sina betalningar”. Hon säger det inte så tydligt, men för att alla ska kunna sköta sina betalningar utan att affärsbankerna blandas in måste riksbanken skapa ett komplett betalningssystem inkluderande betalkort, löne- och bidragsutbetalningar, skatteinbetalning samt möjlighet att ta ut och sätta in sedlar via bankomat.

Att tillhandahålla en komplett betalningssystem kan tyckas vara en ny uppgift för Riksbanken, men fram till sextio-talet så gjorde Riksbanken just det genom att bara ge ut sedlar och mynt. Det täckte då alla behov av betalningar utanför bankerna. Nu när utvecklingen av datorer och internet har gjort pengar på konton till ett mycket flexibelt betalningsmedel är det helt naturligt att Riksbanken skapar en form av digitalt betalningsmedel samt ett komplett betalningssystem omkring. Beroende på hur man tolkar Sveriges lag kunde det till och med vara en skyldighet för Riksbanken.

Det finns även andra anledningar att införa e-kronor. Skingsley framför att “affärsbankspengar innehåller en risk - även om den är liten” samt att detta “kan skapa stabilitetsproblem i banksektorn om folk plötsligt vill ha ut sina pengar och banken inte snabbt kan skaffa fram pengar genom att sälja tillgångar”. Dessa problem finns inte för centralbankspengar då “de är utan nominell kreditrisk eftersom de står för en fordran på centralbanken som inte kan gå i konkurs”.

När e-kronor används i stället för affärsbankspengar blir resultatet inte bara ett säkert betalningssystem för allmänhet och företag utan också en mer stabil banksektor. Ju mer betalningar som görs med e-kronor desto säkrare blir banksystemet eftersom deras risk minskar. Kvarvarande nödvändiga uppgifter för bankerna blir att skapa lån av insättningar. Om alla människor, företag och samhällsinstitutioner i Sverige får tillgång till e-kronor så skulle betalningssystemet fungera oavsett den kraftigaste tänkbara finanskris.

Riksbanken kommer därför utreda möjligheten att ge ut digitala pengar som komplement till sedlar och mynt. Som exempel på det som skall utredas tar Skingsley den mest grundläggande frågan “om e-kronorna ska finnas bokförda på konton eller om e-kronan ska vara någon form av digitalt överförbar värdeenhet som inte behöver en underliggande kontostruktur, ungefär som kontanter.”

Det är självklart rätt att göra en seriös utredning runt denna viktiga fråga men samtidigt tycker vi att det kompletta betalningssystem som behövs runt e-kronan lättast skapas genom bokförda konton som antingen hanteras av affärsbanker mot en avgift eller sköts av Riksbanken själv. Eftersom det är en medborgerlig rättighet att kunna betala och att Riksbanken nu tar ansvar för detta är det rimligt, tycker vi, att Riksbanken sköter detta och gör det avgiftsfritt.

E-kronor skulle möjliggöra bättre kontroll över penningmängden

När Skingsleys inlägg läses mer noggrant ser man vad vi tror är det viktigaste skälet till att Riksbanken vill börja ge ut e-kronor till allmänheten: förslaget kan ”tänkas öka Riksbankens möjligheter att styra penningmängden, det vill säga utgivningen skulle i vissa situationer kunna fungera som ett penningpolitiskt verktyg.”

I dag använder Riksbanken i huvudsak två penningpolitiska verktyg; styrräntan och stödköp av statsobligationer, även kallat QE (nu på 291 miljarder!). Huvuduppgiften för penningpolitiken är att hålla värdet på kronan fast, dvs att hålla den årliga ökningen av konsumentpriser på en stabil och låg nivå. Idag 2%. I konsumentpriser, som mäts med konsumentprisindex, KPI, ingår löpande kostnader som mat, kläder, nöjen, transporter, bostadshyror m.m. Priset på tillgångar som bostäder och aktier ingår inte. Så med inflation menar vi i dagligt tal konsumentprisinflation, den årliga förändringen av KPI.

Både styrräntan och QE syftar till att få affärsbankerna att ge mer lån och därmed skapa mer pengar i förhoppningen att den ökade penningmängden skall användas för konsumtion och därmed påverka priserna och inflationen. Men det har inte lyckats eftersom det mesta av pengarna används till bostäder och aktier istället för att gå till konsumtion. Det blir en ökning av bostadspriser och aktiepriser i stället för en ökning av konsumentpriser vilket innebär att de som äger bostäderna och aktierna blir rikare. De ekonomiska klyftorna ökar.

E-kronor: Ett sätt att distribuera framtida helikopterpengar

Skingsley har tidigare uttalat sig positivt om helikopterpengar. Helikopterpengar är betydligt bättre för att stimulera konsumentprisinflation än dagens QE. Detta eftersom helikopterpengar delas ut jämlikt till alla medborgare och den fattiga trebarnsfamilj som bor i ett hyreshus sannolikt använder mer av sitt tillskott av pengar till konsumtion än en välbeställd villaägare gör. Detta innebär att penningmängden och inflationstakten kan ökas utan att driva på priser på bostäder och aktier och därmed öka de ekonomiska klyftorna.

När alla medborgare har tillgång till konton med e-kronor så kan Riksbanken mycket enkelt distribuera nya pengar genom regelbundet ge ut en lika stor summa till alla medborgares konton. Sedan mäts KPI precis som idag varje månad av Statistiska Centralbyrån och penningtillskottet upphör när inflationstakten har nått 2%. Men det är inte fråga om 100,000 kr på ett bräde som användes som ett exempel i Dagens Nyheter i våras. Eftersom detta är mer effektivt än QE så kan det räcka med ca 200 kr per medborgare och månad under mindre än ett år.

När e-kronor börjar används som betalningsmedel i stället för affärsbankspengar flyttas pengar över från affärsbankerna till Riksbanken. Vinsterna från att ge ut pengar, idag en stor del av de fyra storbankernas vinst på omkring 100 miljarder per år, kommer då flyttas från affärsbankerna till Riksbanken.

Sammantaget skulle e-kronan och ett fortsatt införande av Sovereign Money innebära att människor och företag i Sverige får ett helt säkert betalningssystem, att makten över penningpolitiken återförs till Riksbanken från affärsbankerna, att de ekonomiska klyftorna slutar öka, en minskad skuldsättning samt en mycket mer stabil ekonomi utan finanskriser där Sveriges betalningssystem är vaccinerat mot en internationell finanskris.

Stort tack Riksbanken för ett mycket bra initiativ!

Lars Alaeus och Samuel Kazen Orrefur
Positiva Pengar

2 Kommentarer

Islands centralbank är med på noterna!

3/28/2016

10 Kommentarer

Synpunkter på motionen om penningreform i isländska parlamentet Alltinget har nu lämnats in. Se tidigare blogginlägg. Det är utskottet för ekonomi och handel som öppnat för, och nu fått in, synpunkter och kommentarer utifrån. Åtta positiva och en negativ har kommit in. Alla kan hittas på denna länk.
Nedanstående sju var som förväntat positiva:

Betra peningakerfi in Iceland,

Ben Dyson of Positive Money in UK,

Klaus Karwat of Monetative in Germany,

Lars Alaeus of Positiva Pengar in Sweden,

Professor Joseph Huber,

Professor Victoria Chick,

The Homes Association in Iceland

Den åttonde, som kom från den Isländska Centralbanken (CBI), var kort men överraskande positiv. Det centrala uttalandet var:
"Den isländska centralbanken ser diskussionen om hur pengar ska skapas som generellt fördelaktig och föreslår därför inte några ändringar i motionen."

Detta är ett mycket viktigt uttalande eftersom det innebär att CBI kommer bidra aktivt på ett positivt sätt i den utredning som kommer följa när motionen bifalltits av Alltinget.

Den enda negativa inlagan kom från IFSA (Icelandic Financial Services Association, dvs organisationen för Isländska banker och finansföretag ). Här är IFSA viktigaste invändningar kommenterade av Betra peningakerfi (Islands IMMR-grupp).

Största delen av inlagan ägnar IFSA åt att beskriva hur insättningsgarantier nu fungerar i USA och EU. Dessa är mycket viktiga i dagens penningsystem men behövs inte efter en penningreform där centralbanken ger ut alla pengar. IFSA verkar ha mycket starka känslomässiga band till systemet med fractional reserve banking somo uppkom i det fjärde decenniet i det förra århundradet.
IFSA avslutar med att påstå: "Strukturen på det finansiella systemet på Island måste följa vad som utvecklas i den Europeiska Ekonomiska Unionen. Men någon referens till något direktiv eller regel, som skulle säga att Island måste skapa sina pengar på samma sätt som övriga Europa, anges inte. Betra peningakerfi har undersökt detta och funnit att någon sådan regel inte finns.

Betra peningakerfi: Denna den enda kritiska kommentaren och dess innehåll visar att motståndet mot att studera denna penningreform är mycket begränsat. Detta gör att vår optimism stiger och det ska bli mycket intressant att se utskottets analys och åsikt om motionen.

Steg 1 till 4 är nu klara och processen har nu nått steg 5:

In på Alltingets agenda: Alltingets talman lägger in motionen på agendan.
Första läsning: Motionen debatteras i Alltingets.
Diskussion i kommittéer. Motionen kommer antagligen att skickas till Kommittén för Ekonomi och Handel som leds av Frosti Sigurjónsson.
Granskning: Kommittén skickar ut motionen för granskningar.
Kommitteéns åsikt: Kommittén lämnar sin åsikt till Alltinget tillsammans med föreslagna åtgärder.
Andra läsning: Motionen debatteras en andra gång i Alltinget.
Röstning: Om motionen nu får mer än 50% stöd i Alltinget som kommer kommittén som skall granska och föreslå förbättringar till Islands penningsystem att startas. Alltinget har 63 ledamöter så det krävs 32 för att en motion skall bifallas.

10 Kommentarer

Island tar nästa steg mot att ge centralbanken ensamrätt att ge ut pengar.

2/24/2016

33 Kommentarer

På Island fortsätter den demokratiska processen för en reform av penningsystemet så att endast centralbanken utfärdar pengar. Förra våren presenterades en rapport om detta och i höstas lade elva parlamentsledamöter från fem olika partier en motion i Alltinget, Islands parlament. Motionen gäller att Alltinget skapar en speciell parlamentarisk kommitté med uppdrag att 'utföra en granskning av hur skapandet av pengar går till samt att rekommendera förbättringar'. Se mer bakgrund i denna blogg.

I onsdags 17 februari togs motionen upp och debatterades i Alltinget. Detta kallas den första läsningen. Frosti Sigurjónsson, författare av rapporten, talade för motionen:

'Trots att vi genomfört olika regulatoriska förändringar under de senaste åren har vi inte har tagit upp problemen som följer av de att kommersiella bankerna skapar pengar i form av insättningar. Detta har orsakat ökad kritik av specialister på Island och utomlands eftersom det ger bankerna både flexibilitet och incitament att skapa pengar långt utöver behovet i ekonomin. En tidigare chef för Bank of England har sagt "av alla de sätt banksystemet kan organiseras, år det värsta det vi har idag" och uppmuntrar därmed starkt till reformer.

Det är verkligen på tiden och faktiskt nödvändigt att demokratiskt valda företrädare för allmänheten gör en oberoende granskning av skapelseprocessen för pengar, bildar sig en uppfattning och föreslår hur lagstiftningen kan ändras på lämpligt sätt. Varje Alltingsledamot bör fråga sig om han vill leva med en valuta som i själva verket är en skuld till ett kreditinstitut eller om det skulle vara bättre att centralbanken utfärdar inte bara sedlar och mynt utan även den elektroniska valuta som moderna tider kräver.'

Denna 'första läsning' mottogs positivt i Alltinget och motionen skickades för behandling till utskottet för ekonomi och handel som leds av Frosti Sigurjónsson. Antagligen kommer utskottet också öppna för extern granskning där vilka personer och organisationer som helst, även utanför Island, kan skicka in sina omdömen och granskningar.

När sedan utskottet efter sammanställd analys lämnar sin åsikt med motiveringar till Alltinget så kommer den debatteras en andra gång, den andra läsningen, och efter denna röstas det om motionen. Om den går igenom kommer den parlamentariska kommitten som motionen föreslår att tillsättas.

Den parlamentariska kommitten får då 10 månader på sig att utreda frågan och komma med ett förslag till Alltinget. Detta förslag förhoppningsvis att reformera Islands penningsystem till ett Sovereign Money System.

Vi i Positiva Pengar och IMMR, det internationella nätverket, kommer förstås göra allt vi kan för att stödja detta på Island. Och mycket intressant är förstås att denna reform går lika bra att införa i Sverige.

Lars Alaeus
Positiva Pengar

33 Kommentarer

Schweizisk folkomröstning om penningreform som återför bankers övervinster till statskassan.

12/21/2015

0 Kommentarer

Den första december lämnades det i Schweiz in 111,819 validerade underskrifter som begär en folkomröstning om att reformera bank och penningsystemet. Reformen innebär att endast den Schweiziska centralbanken får ensamrätt att ge ut alla pengar och inte som idag bara sedlar och mynt. Detta medför att det enligt Schweizisk lag inom några år kommer genomföras en folkomröstning om detta vars resultat innebär ett beslut. Nu startar i Schweiz en kampanj för att belysa alla sidor av detta och också för att tydligt formulera frågan samt de lagändringar som det ska röstas om.

Detta är den svenska pressreleasen som vi Positiva Pengar skickade ut i torsdags. Den schweiziska pressreleasen hittar ni här.

Reformen syftar till att ge Schweiziska centralbanken ensamrätt på att ge ut även digitala pengar (betalningsmedel/pengar på konton) och inte bara sedlar och mynt. Privatbanker skulle fortsätta sköta betalningssystemet samt spar/lånesystemen men göra det utan att skapa de digitala pengar som krediter i samband med lån. Följden blir bl.a. ett mycket mer stabilt finanssystem där banker blir normala företag med rimliga vinstnivåer som kan gå i konkurs utan att hota hela betalningssystemet om de inte klarar konkurrensen från andra banker.

Schweiz folkomröstade 1891 om motsvarande reform för sedlar vilket innebar att endast centralbanken fick rätt att ge ut sedlar. Detta gjordes tidigare av privatbanker med mycket instabilt finanssystem som följd. I Sverige genomfördes denna reform 1904. Se Riksbankens hemsida. Citat därifrån:
"Först i och med detta beslut kunde Riksbanken få en penningpolitisk betydelse i modern mening, eftersom monopol på sedelutgivningsrätten är en förutsättning för kontroll av de penningpolitiska medlen.Ensamrätten var en följd av det upprepade kravet på att privatbankerna skulle fråntas rätten att ge ut sedlar. Man ansåg, att den vinst som privatbankerna fick från sina sedlar, likaväl kunde tillfalla staten."

Parallellen är tydlig. Idag är digitala pengar precis lika mycket betalningsmedel som sedlarna var då. Dessutom verkar de på global nivå och mycket snabbt.

Reformen Suveräna Pengar kan införas i varje land/valutaområde för sig utan någon negativ påverkan för andra. I Schweiz drivs detta av den opolitiska organisationen MoMo(Monetäre Modernisierung) som är den schweiziska grenen av IMMR, International Movement for Monetary Reform.

I Sverige driver den ideella föreningen Positiva Pengar, som är IMMRs svenska gren, motsvarande arbete . Vi verkar genom att informera medborgarna via Facebook, hemsida, föreläsningar och debattartiklar. Vi arbetar också för att politiska partier skall ta upp denna fråga och genom att påverka de finansiella institutionerna som Riksbanken, Finansinspektionen och finansdepartementet att analysera och ta in denna reform eller delar av den i det svenska finanssystemet.
Läs mer om den svenska versionen av reformen här. En beskrivande text om problemen med pengar och hur denna reform skulle lösa detta hittar du här.

0 Kommentarer

Islands nästa steg mot en penningreform: Motion i Alltinget.

10/11/2015

2 Kommentarer

Förra veckan lade elva parlamentsledamöter från fem olika partier en motion i Alltinget, Islands parlament. Motionen gäller att Alltinget skapar en speciell parlamentarisk kommitté med uppdrag att 'utföra en granskning av hur skapandet av pengar går till samt att rekommendera förbättringar'.

Denna motion kommer sex månader efter att en rapport beställd av Islands statsminister med titeln 'Monetary Reform – A better monetary system for Iceland hade släppts. Denna rapport beskriver behovet av en fundamental reform av Islands penningsystem. Rapporten gör också tydligt begränsningarna i dagens penningsystem och förklarar till sist fördelarna med ett Suveränt Penningsystem (Sovereign Money system). Precis det som förordas av Positiva Pengar/Positive Money.

Författaren av denna rapport är parlamentsledamoten Frosti Sigurjónsson som nu, inte särskilt överraskande, är den som också ligger bakom motionen. Motionen kommer göra att Alltinget sätter sig in i detta ämne ytterligare och tar därmed Island ett nödvändigt och viktigt steg närmare att i linje med Island demokratiska metoder införa denna reform .

Den föreslagna parlamentariska kommittén kommer bestå av sex parlamentsledamöter från olika politiska partier samt en heltidsanställd och det nödvändiga professionella stödet i ämnet. Resultatet skall presenteras för Alltinget inom tio månader efter att den startat.

Men det är en bra bit kvar innan denna kommitté kan sättas upp. Demokratins kvarnar maler ju rätt långsamt. Enligt Alltingets procedurer kommer det gå till på följande sätt:

In på Alltingets agenda: Alltingets talman lägger in motionen på agendan.
Första läsning: Motionen debatteras i Alltinget.
Diskussion i kommittéer. Motionen kommer antagligen att skickas till Kommittén för Ekonomi och Handel som leds av Frosti Sigurjónsson.
Granskning: Kommittén skickar ut motionen för granskningar.
Kommitteéns åsikt: Kommittén lämnar sin åsikt till Alltinget tillsammans med föreslagna åtgärder.
Andra läsning: Motionen debatteras en andra gång i Alltinget.
Röstning: Om motionen får mer än 50% stöd i Alltinget startas kommittén som skall granska och föreslå förbättringar till Islands penningsystem. Alltinget har 63 ledamöter så det krävs 32 för att en motion skall bifallas.

Eftersom denna motion redan från början har stöd av 11 parlamentsledamöter från fem olika partier så har den en god chans att gå igenom. Dock måste röstningen göras innan den nuvarande Alltingsperioden är slut. Dvs innan våren 2016. Om detta inte sker måste motionen lämnas in igen.

Den Isländska rörelsen för penningreform Betra Peningakerfi välkomnar detta parlamentariska initiativ. "Motionen visar på ett stort och växande intresse för penningreform på Island. En grundläggande jämförelse mellan ett Suveränt Penningsystem och det nuvarande penningsystemet är ett viktigt steg mot en penningreform" säger Sigurvin B. Sigurjónsson from Betra Peningakerfi.

Skrivet av Lars Alaeus
baserat på Stanislas Jourdans artikel på Positive Moneys blogg.

2 Kommentarer

Dags att slakta guldkalven - bankernas skapande av pengar?

8/31/2015

0 Kommentarer

Den hämningslösa och febriga dansen kring guldkalven är en träffande bild av ett samhälle besatt av tillväxt, pengar och omedelbar behovstillfredsställelse. Tyvärr känns det som om detta stämmer rätt bra på vårt globala samhälle idag. Den mest grundläggande orsaken anser jag vara bankernas skapande av pengar vilket gör att det blir lättare att tjäna pengar på att äga än att göra nytta. Men det finns faktiskt ett sätt att lösa detta. En reform av penningsystemet så att alla pengar skapas av Riksbanken. Suveräna Pengar.

När vi ser alla de enorma problem som rapporteras i media är det lätt gripas av handlingsförlamning. Men i 'Att slakta en Guldkalv - visoner för ett hållbart samhälle', utgiven av Carlssons förlag på initiativ av föreningen Klimataktion, finns texter som visar på en mängd olika lösningar och som ger inspiration och visar på att det faktiskt går att göra mycket.

En av texterna i boken, utlagd nedan, visar jag att en väsentlig orsak till dessa problem är att pengar på konton skapas av banker som krediter i samband med lån. Pengar på konton är alltså till skillnad från sedlar och mynt, skulder från privatbankerna till oss. Detta medför att finanssystemet är instabilt, att Riksbanken har mycket svårt att hålla penningvärdet stabilt, att de ekonomiska klyftorna ökar med automatik och att bankerna gör omotiverat stora vinster både i bra och dåliga tider.

Men det finns en lösning. I utdraget ur boken nedan förklaras vad pengar är och borde vara, vilka problem det medför men framför allt beskrivs en komplett penningreform där Riksbanken ger ut alla pengar, inte bara sedlar och mynt. Denna reform kallas Suveräna Pengar/Sovereign Money och skulle lösa många av dessa problem och kan också införas i varje land med egen valuta utan någon negativ påverkan på andra länder.

Borde inte detta åtminstone utredas så att det finns i beredskap om det nu skulle bli en riktigt allvarlig finanskris?

Hela boken kan köpas på någon av dessa länkar:
Carlssons Bokförlag, Bokus, Adlibris.

Lars Alaeus
Rörelsen Positiva Pengar

Guldkalven, är det bankernas skapande av pengar?

Vad är pengar? Egentligen … Inte många funderar på det. Men vi använder alla pengar i vårt dagliga liv när vi säljer och köper och när vi sparar och lånar. Utan pengar skulle vi endast kunna byta till oss varor och tjänster mot de varor och tjänster som vi själva råkar ha. Det skulle vara rätt opraktiskt. Så de flesta är nog överens om att det behövs pengar.

Men tyvärr är ju pengarna mycket ojämnt fördelade. En del är rika och har mycket pengar och andra har långt ifrån så mycket pengar som de skulle behöva. Men när vi säger så, är det då egentligen pengar vi menar? Nja, egentligen är det förmögenheten, tillgångarna, som vi menar är ojämnt fördelade. Vi förväxlar lätt pengar, som är ett medel att betala med, med tillgångar som har ett värde mätt i pengar. De rika har tillgångar som är värda mycket och de fattiga har det inte. Men tillgångarna är inte pengar i sig. För att få pengar ur en tillgång måste den säljas och då får vi pengar i form av mynt, sedlar eller på ett konto, digitala pengar.

Pengar är alltså ett betalningsmedel, en symbol för ett värde, som gör det möjligt att köpa och sälja, spara och låna på ett smidigt sätt. Det är knappast en överdrift att säga att pengar är det mest grundläggande verktyget i en marknadsekonomi. Därför har varje nation en lagstadgad valuta som fungerar som allmänt betalningsmedel. England har sitt pund, USA sin dollar, euro-området sin euro och Sverige har sin krona. Det finns också andra sorters betalningsmedel, som t.ex. bitcoins, men de pengar denna text handlar om är de nationella valutorna.

Så här långt i resonemanget låter det här med pengar inte särskilt svårt, men ändå… Något är det som inte fungerar så bra. Något riktigt grundläggande. Finansbubblor spricker regelbundet, euro-krisen pågår där länderna kring medelhavet, speciellt Grekland, ligger illa till. I Sverige, som ändå är ett mycket ekonomiskt stabilt land, är vi nära stagnation. Inflationen är noll, riksbankens minusränta och övriga åtgärder verkar inte hjälpa. En alltför hög arbetslöshet har bitit sig fast och hela tiden ökar de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga individer och även mellan rika och fattiga länder. Och i denna kaotiska situation gör banker och andra finansinstitut större och större vinster på kortare och kortare tid. Och andra sorters företag pressas av sina aktieägare att göra större och snabbare vinster vilket i slutändan gör att resurserna på jorden utarmas ännu snabbare.

Vad är det för guldkalv de dansar kring? Finns det inget som skulle kunna göra att den ekonomiska dansen i stället går i harmoni med den reella utvecklingen, som i sin tur skulle kunna anpassas till vår världs reella resurser? Så att vi får ett ekonomiskt system i balans med naturen.

Jodå, det finns en sak som kan göras, som tar ner ekonomin till verkligheten och gör att människor och företag, och speciellt banker, i mycket större utsträckning tjänar på att göra nytta i stället för att tjäna på att äga:

Ge Riksbanken ensamrätt på att skapa alla svenska kronor. Även de som finns på konton. Och begränsa därmed bankerna till att endast låna ut det som de redan har.

Men är det inte redan så? Nej, det är en vanlig missuppfattning. De digitala pengar som bankerna lånar ut, skapar de ur tomma intet i låneögonblicket genom enkel bokföring. Detta är den grundläggande orsaken till de stora problemen i ekonomin, att långivningen och penningskapande sker samtidigt. Penningreformen Suveräna Pengar/Sovereign Money ändrar på detta så att alla pengar, även digitala, skapas av Riksbanken och banker bara lånar ut pengar de faktiskt har. Långivning blir bankernas uppgift och penningskapandet blir statens privilegium. Dessa två samhällsekonomiskt viktiga uppgifter separeras och i och med detta har det grundläggande problemet lösts.

Jag kommer här beskriva hur pengar borde fungera, motivera varför det behövs en penningreform, hur grundproblemet med pengar ser ut samt till sist beskriva lösningen Suveräna Pengar och dess följder.

Hur borde pengar fungera?

Pengar borde vara en neutral symbol för ett värde tillhandahållet av samhället för att

betalningar när du köper och säljer en vara eller tjänst ska fungera smidigt,

sparande och lånande ska fungera. Spara för att använda senare och låna för att använda i förväg,
vara ett värdemått. Värdet på varor och tjänster mäts i Sverige med svenska kronor.

Pengar bör cirkulera i samhället, som oförstörbara symboler för ett värde, mellan de som köper och säljer varor och tjänster och mellan de som sparar och lånar. Värdet på pengar måste vara stabilt annars blir det svårare att bedöma vad något är värt, nu eller i framtiden. Pengar som ett enkelt och smidigt betalningsmedel är grundläggande för en väl fungerande marknadsekonomi.

För de nationella valutorna är det en centralbank som har ansvar för att valutans värde är stabilt. I Sverige har Riksbanken detta ansvar för den svenska kronan och garanterar dess värde, ett ansvar som svenska folket genom riksdagen har givit Riksbanken.

Varför en penningreform?

Pengar och penningsystemet av idag fungerar inte bra. Finanssystemet är instabilt och finanskrascher kommer regelbundet. Värdet på tillgångar som bostäder och aktier varierar mycket men ökar oftast vilket kraftigt driver på de ekonomiska klyftorna. I euro-området har det blivit mycket stora ekonomiska klyftor mellan Sydeuropa och Nordeuropa.

Centralbankerna försöker hålla penningvärdet på en stabil nivå (2 % inflation) men lyckas dåligt. Så även i Sverige som har en jämförelsevis stabil ekonomi. Det är mycket svårt att motivera långsiktigt ekologiskt hållbara investeringar eftersom det alltid finns kortsiktiga investeringar som ger en snabbare vinst. Finanssystemet verkar vara helt beroende av tillväxt.

År 2007 lyftes klimatfrågan av IPCC och Al Gore men finanskrisen som kom 2008 gjorde att världens ledare helt tappade fokus på klimatet för att ägna all energi åt att rädda det ekonomiska systemet. Finanskrisen är ett övertydligt exempel på hur penningsystemet av idag kräver en ständig monetär tillväxt ända tills bubblan spricker. Många tecken tyder på att vi nu är på väg mot nästa krasch. Hur ska vi någonsin kunna få till de långsiktigt absolut nödvändiga åtgärderna för att rädda klimatet och jordens resurser när det grundläggande ekonomiska systemet är så instabilt?

Den ekonomiska krisen i Europa har drabbat människorna mycket hårt. Speciellt i Syd-Europa och allra mest i Grekland. Populistiska strömningar i Europa göds när de politiska ledningarna inte har någon annan lösning än en kombination av åtstramningar, som mest drabbar de redan fattiga, och ekonomiska stimulanser, som mest gynnar de redan välbeställda genom att tillgångar som bostäder och aktier ökar i värde. Det blir då alltför lätt att skylla problemen på till exempel invandringen. För att lösa upp detta behöver Europas ledningar trovärdigt förklara för medborgarna varför läget är som det är och även ha en lösning som inte drabbar de svaga och gynnar de starka. Tyvärr är de mycket långt ifrån detta nu.

Problemet

Den huvudsakliga orsaken till dagens finansiella problem ligger i att pengar skapas av privata banker i samband med lån och försvinner när lånen amorteras. Pengar är faktiskt inte oförstörbara symboler som cirkulerar i samhället, som många tror. De skapas av privatbankerna som tjänar mer pengar ju mer de lånar ut och ju större risker de tar – samtidigt som Riksbanken måste garantera deras värde och staten måste rädda bankerna innan de kraschar, annars faller hela betalsystemet ihop.

Vid ett banklån bokförs lånet som en tillgång på bankens balansräkning. Detta eftersom lånet kommer att amorteras med ränta under en avtalad tid framåt. Samtidigt skrivs lånebeloppet på låntagarens konto och bokförs som en skuld på bankens balansräkning. Detta lånebelopp fanns inte tidigare, utan nya pengar har skapats och är alltså en skuld från banken till låntagaren. På detta sätt har alla digitala pengar skapats. De är visserligen endast skulder från banken till oss men eftersom de går utmärkt att betala med när vi flyttar dem från vårt konto till någon annans konto, så är de i alla praktiska avseenden pengar. Och de utgör över 96 % av (dvs. nästan hela) den cirkulerande penningmängden.

När du ger ett lån till någon avstår du från att använda pengar som du har och låter låntagaren använda dem istället. Men när en bank ger ett lån så skapas pengarna ur intet. Banken avstår inte från att använda några pengar men tar förstås en risk att lånet inte betalas av. Banken bedömer om risken är värd att tas men gör samtidigt en stor förtjänst på skillnaden i ränta på lånet och på de skapade pengarna på kontot. Bankerna gör alltså större förtjänster ju mer pengar de skapar och ju större risker de tar. Samtidigt kan inte bankerna tillåtas gå i konkurs eftersom de digitala pengar som är skulder till bankkunderna då inte kan betalas ut. Förtroendet för hela banksystemet skulle försvinna och därmed skulle hela betalsystemet riskera att sluta fungera.

Detta skulle vara förödande för samhället och därför är det alltid lönsamt för staten att ställa upp med insättningsgarantier och att också på alla sätt rädda bankerna från konkurs. Så självklart skapar bankerna så mycket pengar som någon vill låna. Det är ju staten som står för risken.

Men blir det då inte en kraftig inflation när bankerna skapar så mycket pengar? Jo, det blir inflation men i huvudsak i bostads- och aktiepriser. Priserna stiger nämligen på det som de nyskapade pengarna används till. Om pengarna hade använts i den reella ekonomin hade de orsakat en konsumentprisinflation, vilket är det vi normalt menar med ordet inflation.

Riksbanken har uppdraget att hålla inflationen på en låg och stabil nivå så att alla i samhället vet förutsättningarna för framtiden. Men det går dåligt. Sedan något år tillbaka är inflationen omkring noll och riksbanken försöker öka inflationen genom att sänka styrräntan. Tanken är att räntan på banklån ska minska, mer lån tas, mer pengar skapas och inflationen komma igång. En annan metod är att Riksbanken skapar nya pengar och köper värdepapper, så kallade kvantitativa lättnader. Men i båda fallen går pengarna mest till bostäder och aktier som då stiger i värde vilket förstås mest gynnar de som redan äger dessa tillgångar. Riksbankens åtgärder för att få igång inflationen är alltså rätt verkningslösa samtidigt som de orsakar att bankerna och de redan rika blir ännu rikare. Riksbankens verktyg av idag är verkligen både trubbiga och felriktade.

När vi överlåter åt bankerna att skapa våra pengar betyder det alltså att bankerna gör större vinster ju mer de lånar ut, och de kan ta orimliga risker eftersom de vet att de är för stora för att tillåtas falla. Nyskapade pengar styrs dit där de kan ge snabbast vinst för bankerna, och driver därmed upp värdet på tillgångar, främst bostäder och aktier, vilket i sin tur ökar de ekonomiska klyftorna. Den eskalerande skuldsättningen hos hushållen och de ökande ekonomiska klyftorna vi ser idag är alltså en direkt följd av att de pengar vi dagligen använder skapats genom skuldsättning. Räntan på dessa skuldpengar innebär att vi egentligen hyr våra betalningsmedel av privata aktörer. Men varför ska allmänheten betala ränta till privata banker för att de ska tillhandahålla ett betalningsmedel som staten kan tillhandahålla till låg eller ingen kostnad?

Lösningen Suveräna Pengar, hur ser den ut?

Suveräna Pengar/Sovereign Money är ett reformförslag beskrivet i boken Modernising Money av Andrew Jackson och Ben Dyson. Förslaget är i sin tur baserat på Creating New Money av Joseph Huber och James Robertson och har sina rötter i arbeten av Irving Fisher och Henry Simon på 30-talet under den stora depressionen. Sovereign Money är fokuserat på Storbritannien och pundet men fungerar mycket bra också på svenska kronan. Förslaget är komplett med analys av dagens problem, en beskrivning av det reformerade systemet samt också en beskrivning av hur transformationen går till.

Suveräna pengar går ut på att samhället via Riksbanken får ensamrätt att ge ut svenska kronor även som digitala pengar fria från skuld och ränta och på så sätt göra dessa till neutrala betalningsmedel som fungerar precis som sedlar och mynt. Riksbanken får full kontroll över mängden pengar och därmed full kontroll över pengars värde. Nyskapade pengar börjar sitt liv i statsbudgeten och cirkulerar sedan som betalningsmedel i samhället.

Även om privatbankerna inte längre skapar pengar så fortsätter de att hantera betalningar åt sina kunder och fortsätter också att ge lån genom att agera mellanhand mellan sparare och låntagare. Dessa lån innebär att spararen har avstått från att använda sina pengar en viss tid för att låntagaren ska kunna använda dem nu. Man lånar av varandra istället för att låna av framtiden.

Betalningssystemet består av transaktionskonton som innehas av individer och företag och hanteras av privatbankerna precis som betalkonton av idag. På transaktionskonton hålls digitala suveräna pengar skapade av Riksbanken. Pengar på dessa konton är riskfria eftersom de är registrerade av Riksbanken och räntefria eftersom de inte är tillgängliga för privatbanken att låna ut.

Förmedlingen av lån görs via investerings/sparkonton som innehas av individer och företag. Pengar kan på order av kontoinnehavaren överföras från transaktionskonton till investerings/sparkonton. Dessa pengar, som inte blir tillgängliga för kontoinnehavaren förrän efter en viss uppsägningstid eller en viss löptid, investeras då av banken på ett i förväg definierat sätt. Bankerna kommer att erbjuda investerings/sparkonton av en mängd olika typer med olika risk, ränta och löptider. Högre risk och längre löptid ger generellt sett högre ränta. På detta sätt delar investeraren/spararen och banken på både risken och räntan. Detta upplägg ger också investeraren/spararen möjlighet till inflytande att välja till vilka sorts projekt hens pengar skall användas och staten får möjlighet att styra investeringarna till mer miljövänliga ändamål.

Banker som drivs utan ränta, som t.ex. JAK, fungerar alldeles utmärkt med suveräna pengar. Då ersätts räntan med sparprestationspoäng, ”månadskronor”. Intressant är att om alla banker i Sverige skulle fungera som JAK så skulle vi få en helt räntefri samhällsekonomi. Detta är inte möjligt utan en reform som suveräna pengar.

Riksbanken blir alltså ensam utgivare av alla pengar som behövs som betalningsmedel i ekonomin. Istället för att som idag via styrräntan försöka påverka banker att skapa rätt mängd pengar via lån, kan Riksbanken ge ut (eller dra in) pengar och på så sätt ändra penningvolymen direkt. Beslut om hur mycket pengar som ska ges ut fattas av en kommitté, t.ex. Riksbankens styrelse, som är oberoende av regeringen och följer direktiv från riksdagen.

Nya pengar, utgivna av Riksbanken, landar i statsbudgeten och skickas ut i cirkulation enligt regeringens direktiv via ökade statsutgifter, minskade skatter, betalning av statsskulden eller som medborgarandel. De blir alltså en del av statsbudgeten och skall debatteras och godkännas av riksdagen precis som den övriga budgeten. Riksbanken kommer också kunna ge ut pengar att lånas ut till bankerna för att lånas vidare till företag i den reella ekonomin.

Suveräna Pengar, så skulle det bli

Med Suveräna Pengar kontrolleras penningvolymen direkt av Riksbanken och kommer därmed att följa det allmänna behovet av betalningsmedel i ekonomin så att en möjlig och lämplig reell tillväxt kan erhållas samtidigt som utsatta inflationsmål kan uppfyllas. De återkommande finansbubblorna, som beror på att pengar som skapats via lån går till en inflation i tillgångar såsom bostäder och aktier, kommer att minska drastiskt. Svenska kronor kommer i mycket större utsträckning användas som betalning för reella varor och tjänster.

När suveräna pengar är infört kommer pengarna på våra transaktionskonton i betalningssystemet aldrig riskeras eftersom bankerna inte kan låna ut dem. Resultatet blir att staten inte behöver garantera värdet på bankernas pengar genom den statliga insättningsgarantin och att banker kan tillåtas gå i konkurs, eftersom de inte längre drar med sig vårt betalningssystem i fallet. Bankerna blir vanliga företag som konkurrerar med varandra precis som företag i andra branscher och kommer därmed att göra vinster som motsvarar den nytta de gör. Precis som det är tänkt i en marknadsekonomi.

När Riksbanken skapar alla pengar så går alla vinsterna av detta till statskassan – till oss alla, istället för att berika bankerna som vi idag i praktiken hyr våra betalningsmedel av. Detta innebär inte att staten får möjlighet att ohämmat skapa pengar för offentliga utgifter. Suveräna pengar kommer ges ut av den av riksdagen och regeringen oberoende Riksbanken men bara i så stor mängd att inflationen eller deflationen hålls i schack och prisstabiliteten är säkerställd. De nya pengarna tillförs statsbudgeten och fördelas av sittande regering. Riksbanken bestämmer alltså hur mycket pengar som skapas men riksdag och regering bestämmer vad pengarna ska användas till. På detta sätt blir svenska kronor en neutral symbol för ett värde, hanterat på ett demokratiskt transparent sätt, som i grunden fungerar på samma sätt vare sig det är sedlar, mynt eller digitala pengar.

De investeringar och stora, snabba omställningar som är nödvändiga för att uppnå ett hållbart samhälle som inte överutnyttjar jordens resurser blir mer genomförbara än idag eftersom pengar skapas av Riksbanken och tillförs statskassan utan att någon behöver skuldsätta sig och betala ränta. När det inte längre är vinstdrivande banker som avgör vilka verksamheter nyskapade pengar ska pumpas in i, så frigörs möjligheten för investeringar i mer långsiktiga projekt, såsom klimatpolitiska åtgärder, som gynnar oss alla men inte beräknas kunna ge omedelbar monetär avkastning.

Vinsterna från pengaskapandet, idag ränta till banker på alla skapade pengar, kommer istället att tillfalla staten. Men inte i form av ränta utan i form av att värdet av de utgivna pengarna tillförs statsbudgeten. När penningsystemet är helt reformerat kommer det endast skapas så mycket pengar som behövs som betalningsmedel. Gissningsvis i paritet med BNP-ökningen, dvs. ett par procent av BNP om året. Men under omställningsperioden kommer alla dagens bankskapade digitala pengar, ca 1 700 miljarder, att ersättas med suveräna pengar utgivna av Riksbanken. Detta skulle utgöra ett rejält tillskott i statsbudgeten under många år och kunna användas t.ex. till infrastruktursatsningar och omställning till förnybara energikällor.

Suveräna pengar kan införas i varje valutaområde var för sig utan någon negativ effekt på något annat land. Relationen till andra valutor kommer fungera precis som innan reformen. Den enda skillnaden blir att den reformerade valutan kommer bli mer stabil och följa landets reella ekonomiska tillväxt mycket bättre än tidigare. Den interna inflationen kan styras mycket mer effektivt enligt parlamentets beslut. Penningvolymen och valutans värde blir helt och fullt anpassade till landets totala förutsättningar. Valutans värde speglar landets situation och kan inte längre användas av vare sig banker eller staten för att manipulera ekonomin.

Som ett steg på vägen mot den kompletta reformen är det också möjligt att införa suveräna pengar partiellt. Det innebär att en begränsad mängd suveräna pengar skapas av Riksbanken utan skuld och ränta och läggs in i statsbudgeten för att användas till samhällsinvesteringar eller medborgarandelar. Det blir då en ekonomisk stimulans som är mycket mer effektiv än de kvantitativa lättnader (QE) som har använts i USA och Storbritannien och som nu införs i euro-området och också i Sverige. Jämfört med QE så kommer de nyskapade suveräna pengarna i mycket högre grad alla medborgare till del och i mycket mindre grad ökar de på värdet av tillgångar som bostäder och aktier. Liksom QE går partiella suveräna pengar att införa omedelbart och utan lagändringar.

Sammanfattning

Suveräna Pengar innebär att staten får ensamrätt (via Riksbanken) att skapa svenska kronor som digitala pengar fria från skuld och ränta och på så sätt göra dessa till neutrala betalningsmedel som fungerar precis som sedlar och mynt. Bankerna förlorar rätten att skapa nya elektroniska pengar ur intet i samband med kreditgivningen. Därmed är penningskapandet separerat från kreditgivningen.

Suveräna Pengar

gör svenska kronor till ett neutralt betalningsmedel som stimulerar den reella ekonomin utan att blåsa upp tillgångsbubblor,

gör svenska penningsystemet stabilt genom att Riksbanken får fullständiga möjligheter att se till att penningmängden motsvarar vad som behövs som betalningsmedel i den reella ekonomin,

gör bankerna till normala företag som fungerar enligt marknadsekonomiska spelregler och som gör vinst i rimlig relation till sin prestation,

överför de stora vinsterna av pengaskapandet från bankerna till staten,

minskar den totala skuldnivån i samhället och bromsar därmed ökningen av de ekonomiska klyftorna,

gör att alla får ett transaktionskonto, en digital plånbok, för alla betalningar,

gör att vi lånar av varandra via investerings- eller sparkonton, i stället för av framtiden. Framtiden intecknas inte,

kan införas i varje valutaområde för sig,

kan införas partiellt med mycket bättre effekt än QE.

En penningreform som denna är en grundläggande och nödvändig åtgärd för att det ska vara möjligt att uppnå ett ekonomiskt system som inte är beroende av tillväxt. Ett ekonomiskt system där man tjänar pengar på att göra nytta i stället för att tjäna pengar på att äga och där de ekonomiska klyftorna inte längre ökar automatiskt.

Litteratur

Benes, Jaromir & Kumhof, Michael (2012). The Chicago Plan Revisited. International Monetary Fund.
Dyson, Ben & Jackson, Andrew & Hodgson, Graham (2014), Creating a Sovereign Monetary system. Gratis pdf. London: Positive Money.
Huber, Joseph (2011). Monetäre Modernisierung- Zur Zukunft der Geldordnung. Marburg: Metropolis-Verlag.
Huber, Joseph & Robertsson, James (2000). Creating New Money: A Monetary Reform for the Information Age. London: New Economics Foundation.
Jackson, Andrew & Dyson, Ben (2013). Modernising Money- Why our monetaty system is broken and how it can be fixed. London: Positive Money.
Keen, Steve (2011). Debunking Economics- The Naked Emperor Dethroned? London & New York: ZED Books.
McLeay, Michael; Radia, Amar & Thomas, Ryland (2014). Money Creation in the modern economy. Bank of England, Quarterly Bulletin 2014 Q1.
Positiva Pengars översättning av Positive Moneys reformförslag (2013). Positive Moneys reformförslag på ren svenska. Stockholm.
Rowbotham, Michael (1998). The Grip of Death – A study of modern money,debt slavery and destructive economics. Oxfordshire: Jon Carpenter Publishing
Ryan-Collins, J., Greenham, T., Werner, R., & Jackson, A. (2011). Where Does Money Come From? London: New Economics Foundation.
Sigurjonsson, Frosti (2015). Monetary Reform- A better Monetary System for Iceland. A report commissioned by the Prime Minister of Iceland, Rejkjavik.

0 Kommentarer

Hur ser sambandet ut mellan pengar, BNP och skulder i svensk ekonomi?

6/11/2015

9 Kommentarer

Positiva Pengar har länge hävdat att dagens skuldbaserade penningsystem innebär att en växande penningmängd med nödvändighet kommer att leda till en växande skuldsättning. Men hur ser det sambandet ut mellan pengar, BNP och skulder om vi studerar verkligheten?

Figur 1: BNP jämfört med total penningmängd, M3

Figur 2: Penningmängd M3 i förhållande till BNP om pengarna bidrar till att skapa förädlingsvärde i ekonomin en gång i månaden.

Av figur 1 skulle man kunna tro att pengar skapas någorlunda i samma takt som något produceras, eftersom graferna följer varandra. Men pengar är en begränsad resurs och återanvänds normalt när något köps och säljs. Låt oss därför anta att 1 krona i genomsnitt används 12 gånger i den svenska ekonomin under ett år, dvs. en gång per månad, som när du får lön och betalar räkningar. Figur 2 illustrerar ett sådant tankeexperiment,

Vad kan vi då utläsa av figur 1 och 2? För det första verkar det finnas otroligt mycket pengar i ekonomin i förhållande till BNP. För det andra verkar ökad mängd pengar inte skapa motsvarande ökning i förädlingsvärde i ekonomin (figur 2).

För det tredje verkar pengarnas verkningsgrad bli mindre och mindre, dvs när mängden pengar ökar drastiskt, så påverkas BNP förhållandevis lite.

Att pengar får mindre och mindre verkningsgrad brukar kallas inflation. Låt oss därför titta på om det kan finnas ett samband mellan ständigt högre priser och ständigt ökande penningmängd.

Figur 3: Prisökning jämfört med total penningmängd, M3 och KPI: Konsumentprisindex

Enligt figur 3 tycks det ha funnits ett samband mellan inflation och penningmängd fram till början av 1980-talet, vilket sammanfaller med den tidpunkt då avregleringen av den finansiella sektorn började. Därefter verkar sambandet mellan penningmängd och inflation bli svagare och svagare. Penningmängden sticker iväg, men inte inflationen.

Så här långt kan vi alltså konstatera att ökad penningmängd de senaste trettio åren vare sig lett till ökat värdeskapande i form av höjt BNP eller höjda priser i form av inflation. Finns det då något i den svenska ekonomin som har ungefär samma utveckling som penningmängden, och som kan peka på ett eventuellt samband?

Figur 4: Penningmängd M3 (vänster axel) jämfört med hushållens skuldkvot (höger axel)

Ja - våra skulder. En naturlig följd av att pengar skapas i samband med lån är att hushållens skuldsättning ökar i takt med penningmängden (Figur 4).

Och av föregående grafer blir det tydligt att skulderna i allt mindre utsträckning går till utveckling av produktiva sektorer i samhället då skulderna ökar snabbare än BNP.

Hur pengar skapas och allokeras har konsekvenser för hur ekonomin utvecklas. Professor Richard Werner vid Southampton University har tagit fram en modell för att åskådliggöra det som han kallar "kvantitetsteori för krediter".

Figur 5: Improduktiva och produktiva krediter i en ekonomi (Werner, 1992)

Werner menar att eftersom det varken blivit inflation eller BNP-tillväxt så har skulderna som tagits till allt större del hamnat i ägarbyte av finansiella tillgångar, bland annat bostäder.

Det resulterar i inflation på tillgångar som ger bubblor och, när de spricker, orsakar bankkriser.

När verkningsgraden på ekonomin av nya skulder blir allt lägre, dvs. det blir inflation på skulder, måste ökningen på skuldsättningen öka för att få någon effekt på reala ekonomin, öka BNP. För att det ska kunna ske måste räntorna sänkas.

Då större del av nya skulder går till att finansiera köp av boende och värdepapper innebär räntesänkningar att bubblorna blåses upp än mer. Större bubbla ger större kris. När bubblor spricker är det värdet på tillgångarna som sjunker, skulderna består till samma belopp. Om värdet på tillgångarna blir lägre än skulderna blir det kris för ägarna av tillgångarna och bankerna.
Även Lord Adair Turner, tidigare chef för brittiska Finansinspektionen har drivit tesen att "Vi tycks vara i behov av att kredittillväxten överstiger BNP-tillväxten för att ekonomin ska växa, vilket ofrånkomligen leder till kriser och efterföljande recessioner."

Vad en sund ekonomi behöver är att nya pengar skapas för produktiva ändamål (case 3 investment credit i Figur 5), vilket inte sker i Sverige idag. Positiva Pengars förslag med suveräna pengar är ett sätt att åstadkomma detta. Samtidigt frikopplar suveräna pengar ekonomin, samhället och banker ifrån både beroendet av krediter och de bubblor respektive kriser som är kopplade till det.

Framtaget för Positiva Pengar av Per Haaland och Jussi Ora

Anmärkningar och definitioner:

Brottet i kurvorna över penningmängden i figur 1-4 beror på att definitionen av M3 ändrades år 2006. Före 2006 var M3 lika med Mynt och sedlar + inlåning i banker och bankcertifikat. Efter 2006 gäller följande definitioner:
M1: Sedlar och mynt + dagslån och inlåning som direkt eller med kort varsel kan tas ut.
M2: M1 + inlåning med villkor i svenska finansiella företag (med uppsägning- eller löptid).
M3: M2 + penningpolitiska transaktioner (repor), andelar i penningmarknadsfonder och räntebärande värdepapper med löptid (approximationer används).
BNP är Privat konsumtion inom landets gränser + Summan av offentliga utgifter + Alla företags investeringar + Landets nettoexport.
Anskaffning av egnahem och fritidshus ingår inte i BNP eftersom de betraktas som investeringar. Däremot räknas mäklararvodet in i BNP. Bostadsköp ingår inte heller i inflationsmåttet Konsumentprisindex, KPI.
Hushållens disponibla inkomst är detsamma som summan av hushållets nettolöner.

Källor till graferna:

BNP: SCB, BNP från produktionssidan till marknadspriser, Löpande priser (inte inflationsjusterat) samt Historiska nationalräkenskaper för Sverige 1800-2000, kolumn L
Penningmängd: Riksbanken samt SCB
Hushållens skulder: 2008 - 2018: Penningpolitisk rapport februari 2015 sifferunderlag, Flik 1.7 samt 1996 - 2007: Ekonomifakta.se
Inflation: Ekonomifakta.se

9 Kommentarer

Förstatliga skapandet av pengar - inte bankerna!

3/4/2015

12 Kommentarer

Johan Ehrenberg beskrev i Dagens ETC 18/12-14 hur banker gör miljardvinster tack vare att de kan låna ut mer pengar än vad de har, samtidigt som banker som borde gå i konkurs räddas av staten och notan hamnar hos skattebetalarna. Ansatser att lösa detta, antagligen med ambitionen att redovisa alla relevanta förslag, presenterades varpå Ehrenberg drog slutsatsen att det enda som fungerar är att bankerna ska förstatligas.

Tyvärr redovisades inte Positive Moneys förslag Sovereign Money/Suveräna Pengar. Vi skrev då en debattartikel om detta som togs in i DE 23/1 som Ehrenberg kommenterade med vad vi anser vara felaktiga påståenden om vårt förslag. Då vi ville bemöta detta insåg vi att inget av detta var utlagt på nätet. Så här kommer vår debattartikel, Ehrenbergs kommentar samt mitt bemötande.

Med en förhoppning att debatten kan fortsätta här.
/Lars Alaeus

Dagens ETC 23/1:
Förstatliga skapandet av pengar - inte bankerna

Johan Ehrenberg beskriver i Dagens ETC 18/12-14 hur banker gör miljardvinster tack vare att de kan låna ut mer pengar än vad de har, samtidigt som banker som borde gå i konkurs räddas av staten och notan hamnar hos skattebetalarna. Ehrenberg kommer till slutsatsen att bankerna bör förstatligas.

Vi menar att det inte är banksystemet, utan utgivningen av pengar som bör ägas och kontrolleras av det allmänna. Digitala pengar skapas idag av privatbanker i samband med lån, cirkulerar mellan konton som betalningsmedel och försvinner när lån amorteras. När vi låter bankerna kontrollera våra betalningsmedel får vi ett instabilt finanssystem där banker gör stora vinster både i bra och dåliga tider och kan ta risker eftersom de vet att de är för stora för att låtas falla. Eskalerande skuldsättning och ökande ekonomiska klyftor är en direkt följd av att våra pengar skapas som räntebärande skulder. Varför hyr vi våra betalningsmedel av bankerna när staten kan tillhandahålla dem till låg eller ingen kostnad?

Ett åtgärdsförslag som inte presenteras av Ehrenberg är ”suveräna pengar” (sovereign money). Suveräna pengar ger samhället ensamrätt att ge ut digitala pengar på samma sätt som sedlar och mynt. dvs utan ränta och skuld. De ges ut av Riksbanken, och bara i så stor mängd att inflationen hålls på en stabil nivå. Samtidigt tillförs vinsterna av att skapa pengar till statsbudgeten – till oss alla, istället för att berika ett fåtal företag. Bankerna fortsätter fylla en viktig roll i samhället som förmedlare av betalningar, sparande och lån, men får till skillnad från idag inte skapa pengar vid utlåning. Banker kan äntligen bli vanliga företag som agerar enligt gängse marknadsekonomiska spelregler, och skattebetalarna behöver inte längre garantera värdet på bankernas pengar genom insättningsgarantin.

När penningsystemet är helt reformerat kommer det endast skapas så mycket pengar som behövs som betalningsmedel. Under omställningsperioden ersätts alla dagens bankskapade digitala pengar, ca 2,000 miljarder, med suveräna pengar. De investeringar som är nödvändiga för omställning till ett hållbart samhälle blir mer genomförbara än idag, när de stora vinsterna av pengaskapandet överförs från bankerna till staten. När det inte längre är vinstdrivande banker som avgör vilka verksamheter nyskapade pengar ska pumpas in i, så frigörs möjligheten att investera i långsiktiga projekt som gynnar oss alla men inte ger omedelbar monetär avkastning, såsom klimatpolitiska åtgärder.

Vi tror att ett förstatligande av bankerna inte löser rätt problem, om vi samtidigt fortsätter använda oss av pengar skapade som räntebärande skulder. Med suveräna pengar kan vi stävja bankernas dominans och ta ifrån dem den särställning de idag åtnjuter, samtidigt som vi utformar ett finansiellt system som faktiskt fyller en samhällsnyttig funktion.

Fotnot:

Suveräna pengar debatterades nyligen i brittiska parlamentet och presenteras i bokform av exempelvis James Robertson och Joseph Huber i Creating New Money samt Andrew Jackson och Ben Dyson i boken Modernising Money och i skriften Creating a Sovereign Money System. Frågan drivs i 21 länder av nätverket International Movement for Monetary Reform, som i Sverige representeras av Positiva Pengar.

PositivaPengar

Lars Alaeus, Susanne Ekelin

Dagens ETC 23/1:
Ehrenberg svarar:

Positiva Pengars förslag tycker jag är krångligare än att helt enkelt förstatliga banksystemet.

Det förra bygger på en uppdelning där staten skapar alla pengar, det senare på en lösning där staten har makt över pengarna men låter gemensamt ägda banker sköta det hela. I praktiken uppnår man samma sak.

Den stora poängen för mig är att det är politik, det vill säga demokratiska beslut, som ska styra hur vi lånar av framtiden. För det är ju det lån är. Man skapar pengar idag som ska betalas med framtida utveckling. Det är inte en teknisk fråga, utan en djupt politisk.

Publiceras nu:
Replik på Johan Ehrenbergs kommentar rörande vår debattartikel 'Förstatliga pengaskapandet inte bankerna.'

Ehrenberg anser att man i 'praktiken uppnår samma sak' med att förstatliga bankerna. Så är det inte. Den mest grundläggande skillnaden är, att med suveräna pengar bestäms mängden kronor (betalningsmedel) av en Riksbank som är oberoende av aktuell regering med enda syfte att hålla kronans värde stabilt. Om bankerna förstatligas utan att rätta till grundproblemet att bankerna skapar pengar så kommer det bli möjligt för den sittande regeringen att uppfylla sina vallöften genom att skapa pengar via lån. Det finns flera exempel i historien där denna möjlighet har fått mycket olyckliga resultat.

Sedan konstaterar Ehrenberg: 'För det är ju det lån är. Man skapar pengar idag som ska betalas med framtida utveckling'. Men det är precis detta som är dagens problem, att pengar som skapas idag är tänkta att betalas tillbaka av en förväntad framtida utveckling eller värdestegring. Med suveräna pengar blir det inte så. Då lånar du inte av framtiden utan lånar av någon individ eller företag som för tillfället avstår att konsumera eller investera sina pengar så att du i stället ska kunna göra det. Pengar skapas enbart för att vara ett betalningsmedel med ett fast värde. Därmed uppstår det en tydlig koppling mellan mängden pengar och den reella ekonomin. Och pengarna, betalningsmedlet, blir helt neutralt och kan inte utnyttjas vare sig av banker eller politiker.

Till sist säger Ehrenberg ‘Det är inte en teknisk fråga utan en djupt politisk.’ Visst, så länge grundproblemet inte är löst, så är det en ‘djupt politisk’ fråga. Men om man rättar den ‘tekniska’ frågan så att enbart en oberoende Riksbank skapar pengar, så blir svenska kronor ett neutralt betalningsmedel, en service som svenska samhället tillhandahåller sina medborgare. Då uppstår en fri och effektiv marknadsekonomi där det säljs och köps varor och tjänster som värderas i en stabil valuta som är skapad utan att framtiden intecknas. Finanssystemet blir stabilt, bankerna blir vanliga företag, de ekonomiska klyftorna ökar inte längre automatiskt och vi får ett ekonomiskt system som inte längre är beroende av ständig tillväxt.

Suveräna pengar kan, till skillnad från att förstatliga bankerna, bli det röd-gröna alternativet som löser problemen med det finansiella systemen på ett mycket demokratiskt sätt. På så sätt är detta djupt politiskt.

Lars Alaeus
Positiva Pengar

12 Kommentarer

Positiva Pengar lanserar "suveräna pengar"

11/9/2014

20 Kommentarer

I en debattartikel i Svd Opinion den 4 november lanserade vi begreppet "suveräna pengar" som en översättning på "sovereign money". Suveräna pengar är elektroniska pengar som ges ut av staten via Riksbanken och som inte är förbundna med krav på ränta eller återbetalning.

Här är artikeln.

Riksbanken har till slut givit efter för kritiken och sänkt styrräntan till 0,00 procent för att Sveriges obefintliga inflation ska stiga till målsättningen på 2 procent. Tanken är att det ska leda till att även affärsbankerna sänker sina låneräntor, så att det blir lättare för företag att låna till investeringar. Detta skall göra att mer pengar cirkulerar i ekonomin och inflationen ökar. Men det fungerar dåligt och vissa säger att vägs ände är nådd. Vi tror att så kallade suveräna pengar är lösningen som tar oss förbi problemen.

Nollräntepolitiken bygger på att någon ska låna pengar. Skuldsättning är en ofrånkomlig förutsättning, eftersom pengar skapas av affärsbankerna i samband med kreditgivning. När någon går till banken och tar ett lån, så skapas nya pengar. Pengar skapas som skulder, vilket ger en direkt koppling mellan penningvolym och lånevolym. Inflationen kan inte stiga om inte någon skuldsätter sig.

För att mer lån och mer pengar ska öka inflationen och bidra till ekonomisk tillväxt krävs att de pengar som lånas in i cirkulation används för att investera i verksamheter som skapar arbetstillfällen. Men de pengar bankerna nu skapar går i stor utsträckning till lån för köp av befintliga bostäder, vilket skuldsätter hushållen utan att skapa nya arbetstillfällen. Åtgärder för att nå inflationsmålet genom att sänka styrräntan ökar därför hushållens skuldsättning.

Nollräntan driver på ett felaktigt system Åtgärder som skulle kunna minska skuldsättningen står i konflikt med målet att ha en inflation på en viss nivå. Dagens system för hur pengar skapas har kommit till vägs ände. Det krävs genomgripande förändring, skriver Lars Alaeus och Susanne Ekelin, som är aktiva i i kampanjen Positiva Pengar.

Om hushållens skuldsättning ska minska måste lån återbetalas och därmed försvinner de pengar som skapades vid lånetillfället. Ambitionerna att minska hushållens skulder (såsom sänkta bolånetak, amorteringskrav, höjda riskvikter och avskaffade ränteavdrag) minskar därför penningmängden och ökar deflationsrisken. Åtgärder för att minska skuldsättningen står i konflikt med inflationsmålet.

Riksbankens uppdrag att verka för finansiell stabilitet har delvis förts över till Finansinspektionen, vilket minskar Riksbankens huvudvärk. Men för Sveriges ekonomi som helhet kvarstår dilemmat. Uppdraget blir inte mindre omöjligt bara för att arbetsuppgifterna fördelas på olika institutioner.

Istället för att vänta på att privatbankerna ska skapa pengar via lån, så kan Riksbanken själva skapa pengar. Det har sedan finanskrisen gjorts och görs i Japan, USA och England. Där kallas det Quantitative Easing och innebär att respektive centralbank skapar pengar som används för att köpa värdepapper, främst de egna statsobligationerna.

När centralbanken köper värdepapper hamnar de nyskapade pengarna på finansmarknaden och orsakar främst värdestegringar på tillgångar som aktier och bostäder. Det gör ägarna till dessa tillgångar mer förmögna, men eftersom väldigt lite pengar når den verkliga ekonomin så skapas få arbetstillfällen. Detta anser vi vara en grundläggande orsak till de växande ekonomiska klyftorna.

Ett alternativ till QE är suveräna pengar. I likhet med QE skapas suveräna pengar av centralbanken, men i stället för att via köp av värdepapper hamna på finansmarknaden, så förs pengarna över till statsbudgeten. De nyskapade pengarna blir ett tillskott till statskassan, som aktuell regering kan använda för de investeringar och reformer de gått till val på.

Suveräna pengar förutsätter, precis som QE, att en oberoende Riksbank med ansvar för att upprätthålla ett fast penningvärde bestämmer hur mycket pengar som skapas. Riksbanken skapar precis så mycket pengar som behövs för att hålla inflationen på en önskad nivå utan att behöva gå omvägen över styrräntan och orsaka högre skuldsättning.

Därmed styr Riksbanken penningvolymen medan regeringen avgör vad pengarna ska användas till. Regeringen kan exempelvis välja att föra ut de nya pengarna i samhället genom att öka de offentliga utgifterna (vård skola, omsorg , infrastruktur), sänka skatterna, eller att dela ut dem direkt till invånarna i landet. Hur nyskapade pengar ska användas är ett politiskt beslut som inte bör fattas av affärsbanker eller Riksbanken, utan på demokratisk väg av våra folkvalda.

Riksbanken skapar pengar både i fallet med QE och med suveräna pengar. Men med QE landar alla fördelarna hos finanssektorn samtidigt som klyftorna ökar mellan de som har och de som inte har. Med suveräna pengar landar fördelarna i samhället, den reala ekonomin, och ger bättre förutsättningar för att minska de ekonomiska klyftorna.

Effekterna av suveräna pengar, i jämförelse med effekterna av QE, beskrivs av den brittiska organisationen Positive Money i skriften Sovereign Money Creation (SMC). Flera års erfarenheter av QE redovisas där tillsammans med en tydlig beskrivning av hur suveräna pengar skulle fungera.

Riksbankens nollräntebeslut har av många bedömare setts som ett bevis på att Riksbanken och penningpolitiken har nått vägs ände. Erfarenheterna från England visar att priset på högre inflation med QE är ännu högre priser på aktier och bostäder och därmed fortsatt stor risk för en ny och ännu större ekonomisk kris. Med SMC kan inflationen ökas utan att direkt orsaka högre priser på bostäder och aktier och därmed kan SMC bidra till att få igång Sveriges ekonomi och skapa arbetstillfällen utan att driva på mot ännu en kris. Med det som bakgrund är det anmärkningsvärt hur svalt intresset är för att analysera suveräna pengar som ett alternativ till QE.

Vad har vi att förlora på att suveräna pengar lyfts upp i den mediala debatten och analyseras av de finansiella institutioner som har ansvar för att finna rätt väg efter vägs ände? I detta desperata läge bör vi kunna kräva att beslutsfattarna vänder på varenda sten innan nya beslut fattas.

LARS ALAEUS
civilingenjör i teknisk fysik, aktiv i kampanjen Positiva Pengar

SUSANNE EKELIN
samordnare för kampanjen Positiva Pengar

Fotnot: Positiva Pengar är en icke vinstdrivande och partipolitiskt obunden kampanj för penningreform; en förändring av hur pengar skapas. Vi representerar Sverige i nätverket International Movement for Monetary Reform och baserar vårt budskap till stor del på material framtaget av den brittiska kampanjen Positive Money.

Läs mer här: sovereignmoney.eu eller på svenska: positivapengar

20 Kommentarer

Kvantitativa lättnader fel väg för Sverige

10/19/2014

57 Kommentarer

Peter Wolodarski skriver i en krönika i dagens DN att vi behöver en ny ekonomisk politik. Det han föreslår är en kraftigt sänkt styrränta (nollränta eller till och med negativ ränta) samt att man skrotar målet om överskott i statens finanser. Istället bör de historiskt låga räntorna utnyttjas till att låna pengar till stora investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning. Han anser också att man ska ta till ”ytterligare stimulansåtgärder” såsom Bank of England, Federal Reserve och Bank of Japan har gjort, och med det åsyftar han med största sannolikhet så kallade ”kvantitativa lättnader”.

Vad är då kvantitativa lättnader egentligen? Jo, enligt en artikel i SvD innebär det att centralbanken köper värdepapper och statsobligationer för att tillföra likviditet till det finansiella systemet. I praktiken betyder detta att centralbanken ”trycker nya pengar”. Där slutar vanligtvis förklaringen i mainstream media. Men vad innebär det egentligen att man trycker nya pengar och vad får det för effekter? Och vart tar dessa nya pengar vägen?

Så här skriver Bank of England i sin pamflett ”Quantative easing explained”:

“Direct injections of money into the economy, primarily by buying gilts, can have a number of effects. The sellers of the assets have more money so may go out and spend it. That will help to boost growth. Or they may buy other assets instead, such as shares or company bonds. That will push up the prices of those assets, making the people who own them, either directly or through their pension funds, better off. So they may go out and spend more. And higher asset prices mean lower yields, which brings down the cost of borrowing for businesses and households. That should provide a further boost to spending.

In addition, banks will find themselves holding more reserves. That might lead them to boost their lending to consumers and businesses. So, once again, borrowing increases and so does spending. That said, if banks are concerned about their financial health, they may prefer to hold the extra reserves without expanding lending. For this reason, the Bank of England is buying most of the assets from the wider economy rather than the banks.”

Det är fortfarande rätt grundligt förklarat, men de slutsatser jag själv drar av denna text är att de nya pengarna bidrar till:

Högre tillväxt, om de nya pengarna spenderas i den ”reala ekonomin”.
Ökade tillgångspriser, om pengarna används till att investera i finansiella tillgångar såsom aktier, obligationer och liknande.
Lägre räntekostnader för företag och hushåll, om pengarna investeras såsom i punkt 2 ovan.
Ökade möjligheter för affärsbanker att låna ut mer pengar till hushåll och företag, vilket leder till ökad konsumtion.

Kortfattat verkar de största effekterna av kvantitativa lättnader vara högre tillgångspriser på finansiella tillgångar, samt ett ökat lånande och spenderande av hushåll och företag.

Men hur stora är dessa respektive effekter? Så här skriver Positive Money om Quantative Easing:

”In the press, QE was generally presented as “The Bank of England prints money and lends this to banks so that they can increase their lending into the economy”, but this is completely inaccurate.
In reality, through QE the Bank of England purchased financial assets – almost exclusively government bonds – from pension funds and insurance companies. It paid for these bonds by creating new central bank reserves - the type of money that bank use to pay each other. The pension funds would sell the bonds to the Bank of England and in exchange, they would receive deposits (money) in an account at one of the major banks, say RBS. RBS would end up with the new deposit (a liability from it to the pension fund), and a new asset – central bank reserves at the Bank of England.

Quantitative Easing therefore simultaneously increased a) the amount of central bank money, which is used in the system that banks use to pay each other, and b) the amount of commercial bank money (deposits in the bank accounts of people and companies). Only the deposits can actually be spent in the real economy, as central bank reserves are just for internal use between banks and the Bank of England.

...
The problem was that the money created through QE was used to buy government bonds from the financial markets (pension funds and insurance companies). The newly created money therefore went directly into the financial markets, boosting bond and stock markets nearly to their highest level in history. The Bank of England itself estimates that QE boosted bond and share prices by around 20%.

Very little of the money created through QE boosted the real (non-financial) economy. The Bank of England estimates that the £375 billion of QE led to 1.5-2% growth in GDP. In other words, through QE it takes £375 billion of new money just to create £23-28bn billion of extra spending in the real economy. It’s incredibly ineffective, because it relies on boosting the wealth of the already-wealthy and hoping that they increase their spending. In other words, it relies on a ‘trickle down’ theory of wealth.”

Samtidigt som flera av världens ledande centralbanker har tryckt enorma mängder nya pengar via kvantitativa lättnader, har börser världen över slagit nya rekord. Detta samtidigt som tillväxten i de flesta länder fortfarande inte har återhämtat sig från finanskrisen. Med ovanstående texter i bakhuvudet är det inte svårt att förstå varför börskurserna har stigit så pass snabbt. Det har helt enkelt funnits enormt mycket pengar i systemet som behöver avkastning.

En del av dessa pengar går ju också till ökad utlåning, och som vi alla vet innebär detta ökande skulder. Eftersom alla digitala pengar världen över skapas som skuld via affärsbankernas utlåning, har vi enorma mängder skulder på jorden. Vissa länder har problem med enorma statsskulder, medan det i andra länder (exempelvis Sverige), istället är hushållen som får bära skuldbördan. Men skulder finns det överallt, eftersom skulder = pengar.

I Sverige har vi en intressant situation där vi ser följande trender:

Kraftigt ökande penningmängd
Kraftigt stigande bostadspriser
Obefintlig inflation, eller till och med deflation
En svag tillväxt och en hög arbetslöshet
Rekordhög skuldsättning hos hushållen

Det är intressant att vi i Sverige kan ha en kraftigt ökande penningmängd (punkt 1.) och samtidigt ha deflation (punkt 3.), men detta beror ju på punk 2: Trots att penningmängden ökar kraftigt varje år bidrar det inte till någon inflation eftersom alla pengar (som skapas via bostadslån) går till högre bostadspriser istället för till investeringar och konsumtion. Och detta medför att vi har svårt att få fart på tillväxten och sänka arbetslösheten.

Grundproblemet verkar alltså vara att de pengar som skapas går till fel saker.

I detta läge antyder alltså Peter Wolodarski att vi bör anamma Federal Reserves och Bank of Englands strategier och börja med kvantitativa lättnader. Kvantitativa lättnader som alltså innebär att tillgångspriser (finansiella tillgångar såsom aktier, men även bostadspriser) ökar och att utlåningen till företag och hushåll ökar. Detta kommer alltså att ytterligare förstärka Sveriges problem med skenande bostadspriser och hög skuldsättning, och enligt exemplet från Storbritannien kommer en väldigt liten del av dessa stimulanser att nå den reala ekonomin och få fart på tillväxten och jobbskapandet.

Sedan finanskrisen 2008 har världen försökt bekämpa krisen genom att göra mer av samma åtgärder som orsakade krisen till att börja med. Ett problem som startade med för mycket dåliga lån, exempelvis på den amerikanska bostadsmarknaden, har alltså mötts med en strategi där man har skapat enormt mycket pengar som har pumpat upp priser på aktiekurser och bostadsmarknader. Med resultatet att skuldnivåerna världen över är på rekordnivåer och även världens börser och bostadsmarknaderna i många länder. Fallhöjden när nästa finansiella kris kommer har alltså ökat betydligt.

Det var nära att hela systemet kraschade 2008, och frågan är om det inte kommer krascha på riktigt nästa gång bubblan spricker om inte åtgärder vidtas i tid.

Det som enligt mig måste till är en reform av hur pengar skapas. Om vi, som Martin Wolf på Financial Times förespråkat (i en krönika april 2014 och ett tal september 2014) tar ifrån affärsbankerna rätten att skapa våra digitala pengar, kan vi inte bara skapa skuldfria pengar utan vi kan även styra vart dessa nya pengar ska gå.

Vi kan alltså stimulera ekonomin utan att höja skuldsättningen i samhället, och vi kan kanalisera pengarna direkt till investeringar och konsumtion som bidrar till högre tillväxt och lägre arbetslöshet. Vi minskar även risken för finansiella kriser då detta system är extremt mycket stabilare än det nuvarande.

Peter Wolodarski har alltså helt fel i att Sverige ska börja med kvantitativa lättnader, eftersom problemen med hushållens skuldsättning skulle förvärras, pengarna skulle gå till fel saker, och det skulle lägga grunden för en ny finansiell kris.

Istället måste vi tänka helt nytt och reformera vårt penningsystem, för om vi inte gör det kommer vi för evigt vara fast i en ond cirkel där massiva stimulansåtgärder varvas med nya finansiella kriser.

Vi måste lösa grundproblemet en gång för alla, och grundproblemet är hur pengar i dagens samhälle skapas som skuld och kanaliseras till fel saker.

Skrivet av Patrik Sundqvist, Positiva Pengar

57 Kommentarer

<<Föregående

E-kronor, elektroniska kronor hos Riksbanken!

Islands centralbank är med på noterna!

Island tar nästa steg mot att ge centralbanken ensamrätt att ge ut pengar.

Schweizisk folkomröstning om penningreform som återför bankers övervinster till statskassan.

Islands nästa steg mot en penningreform: Motion i Alltinget.

Dags att slakta guldkalven - bankernas skapande av pengar?

Guldkalven, är det bankernas skapande av pengar?

Hur ser sambandet ut mellan pengar, BNP och skulder i svensk ekonomi?

Förstatliga skapandet av pengar - inte bankerna!

Positiva Pengar lanserar "suveräna pengar"

Kvantitativa lättnader fel väg för Sverige

Arkiv

Kategorier